Anpassningsbara kycklingar : Den tidiga utvecklingens betydelse för att minska stress hos värphöns

Abstract: Syftet med mitt arbete är att undersöka hur kycklingars tidiga uppväxtmiljö påverkar deras förmåga att anpassa sig och hantera stress. Djur som lever i en berikad miljö får större möjlighet att lära sig hantera fler utmaningar vilket kan leda till att de blir bättre på att hantera förändringar i miljön senare i livet. Det leder potentiellt att de upplever mindre rädsla och stress vilket skulle kunna främja djurvälfärden i en produktionsmiljö med många potentiella stressorer och utmaningar. Minskning av stress leder även till minskad sjukdom och ökad produktion vilket skulle gynna industrin på kort och lång sikt (Black, 1994). Arbetets hypotes är att kycklingar som under de 4 första veckorna i livet får större valmöjligheter i miljön kommer att ha lägre stressnivå och rädsla än de kycklingar som har haft färre valmöjligheter. Detta tankesätt grundar sig i att djur som får fler valmöjligheter även möter fler utmaningar och därför lättare kan anpassa sig till utmaningar (exempelvis stressfyllda situationer) senare i livet. Hypotesen baseras på predictive adaptive response (PAR) hypotesen som utgår ifrån att den tidiga utvecklingen är en möjlighet för individen att anpassa sig till den framtida levnadsmiljön. Unga (eller ofödda) individer kan på så sätt anpassa sin fenotyp för den framtida miljön baserat på indikationer från omgivningen. Anpassningen kan vara fysiologisk eller beteendemässig (Bateson et al., 2014). Kycklingarna i studien bodde i 16 boxar med 22-23 fåglar i varje box. Hälften av fåglarna fick tillgång till en sorts sittpinne och en sorts strö (denna inredningsvariant benämns nedan no choice – NC) under livets första 4 veckor medan den andra hälften fick kontinuerlig tillgång till fyra sorters sittpinnar och fyra sorters strö under livets 4 första veckor (denna inredningsvariant benämns nedan choice – C). Varje sort som presenterades i C fanns representerade i två boxar av NC-variant. Därefter byttes inredningen i hälften av boxarna från choice till no choice (CN) eller från no choice till choice (NC). Kycklingarnas långvariga stressnivåer utvärderades genom att de utsattes för ett standardiserat beteendetest som anses mäta rädsla (tonic immobility test) samt ett immunologiskt test (heterofil/lymfocyt ratio). Tonic immo-bility test utfördes på hälften av fåglarna i varje box vid 4 och 7 veckors ålder (före och efter att hälften av fåglarna fick en miljöförändring). Blodprovstagning för uträkning av heterofil/lymfocyt ratio utfördes på hälften av fåglarna i varje box vid 6 veckors ålder (efter förändringen). Samma individer användes för TI- test och blodprovstagning. På grund av tidsbrist kunde denna studie enbart inkludera hälften av boxarna i studie av heterofil/lymfocyt ratio (box 9-16). Resultat Det fanns signifikanta skillnader gällande parametrar i tonic immobility test (duration av immobilitet, tid till första vokalisering, tid till första huvudrörelse och antal induktionsförsök) för alla behandlings-grupper mellan de två testtillfällena. Resultaten visar på att fåglarna är mindre rädda och stressade vid det andra testtillfället än vid det första testtillfället. Det fanns inga signifikanta skillnader vid parametrar i tonic immobility tester i jämförelse mellan behandlingsgrupperna. Gällande H/L ratio sågs ingen signifikant skillnad mellan fåglar beroende på vilken inredning de haft under försökets tid. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan behandlingsgrupper gällande andel hete-rofiler i blodet. Beträffande andel lymfocyter i blodet sågs en tendens till skillnad mellan behandlings-grupper. Behandlingsgrupp C hade den högsta andelen lymfocyter i blodet och behandlingsgrupp N hade den lägsta andelen lymfocyter i blodet. Ingen korrelation sågs på individnivå mellan TI-test och H/L-ratios. Denna studie kan inte visa att nivån av valmöjligheter under livets fyra första veckor har betydelse för kycklingars stressnivå senare i livet.