On the Legal Frameworks and Substantive Standards Governing the Granting of Interim Measures in International Commercial Arbitration

Abstract: Interimistiska säkerhetsåtgärder är en viktig komponent i internationella skiljeförfaranden. Emellertid är institutet förenat med en rad oklarheter. Ett sådant element är de regelverk som reglerar beviljandet av interimistiska säkerhetsåtgärder meddelade av skiljemän. Vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda för att en skiljenämnd ska bevilja säkerhetsåtgärder är inte fastställt, och olika tillvägagångssätt förespråkas och nyttjas. Denna uppsats behandlar dels de legala strukturer som potentiellt tillhandahåller skiljenämnder med dessa förutsättningar, dels specifika förutsättningar per se. Förutom angränsande aspekter som jurisdiktion, verkställighet och typer av säkerhetsåtgärder är de legala regelverk som reglerar beviljandet av interimistiska säkerhetsåtgärder i skiljeförfaranden omtvistade. Generellt sett vänder sig skiljenämnder till lagen i det land där skiljeförfarandet äger rum, lagen som reglerar parternas mellanhavanden eller internationella standarder för att utröna vilka förutsättningar som ska vara uppfyllda. De två förstnämnda källorna innehåller dock sällan uppställda krav för beviljandet av säkerhetsåtgärder, vilket möjligen frammanat situationen där skiljemän vänt sig till nationella processlagar för vägledning. Likaså kan idén om internationella standarder ifrågasättas utifrån svårigheten att etablera en praxis inom ett konfidentiellt förfarande. Det tillvägagångssätt som återfinns i UNCITRAL:s Modellag ger visserligen en tydlig struktur, men dess innehåll och utformning som modellag medför också begränsningar. En rad specifika förutsättningar för beviljandet av säkerhetsåtgärder kan urskiljas i internationella skiljeförfaranden. Dessa utgörs av krav på jurisdiktion, sannolika skäl till anspråk, angelägenhet, oersättlig eller svår skada hos den kärande parten, proportionalitet och förbud mot förtida dom. Kraven på angelägenhet, oersättlig eller svår skada och förbudet mot förtida dom förefaller vara mer etablerade än andra förutsättningar. Beroende på omständigheterna borde emellertid även andra förutsättningar kunna vara av betydande vikt vid en skiljenämnds beslutsfattande. En fallstudie i interimistiska säkerhetsåtgärder i Sverige och inom ramen för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut bekräftar variationen i existerande tillvägagångssätt men visar kanske också på en utveckling mot ett mer internationellt förankrat system åtskiljt från nationella lagar. Ur ett partsperspektiv kan osäkerheten kring diversifierande system och förutsättningar vara negativ. Därför förespråkas en alternativ struktur med definierade förutsättningar i skiljedomsinstitutens regelverk. Detta tillvägagångssätt kan möjligen främja ett mer förutsägbart och attraktivt system för beviljandet av interimistiska säkerhetsåtgärder i internationella skiljeförfaranden.