Kan tillsats av ett kommersiellt inokulum öka koloniseringen av mykorrhiza och förbättra växters vigör? : en undersökning av växters fenotyp i samband med arbuskulär mykorrhiza i besksöta (Solanum dulcamara)

Abstract: Vi lever i en evigt föränderlig värld där dagens miljöförändringar i samband med en ökad population ställer höga krav på våra bönder att producera starka och motståndskraftiga grödor. Ett sätt att bemöta dessa problem kan vara att använda sig av naturliga biostimulanter i sin odling som förbättrar växternas allmänna tillstånd. En naturlig biostimulant som finns på marknaden idag är jordtillsattser som innehåller sporer från arbuskulära mykorrhizasvampar, kallade inokulum. Arbuskulär mykorrhiza är en symbios mellan växters rötter och jordlevande svampar som anses ha en positiv påverkan på plantans tillväxt och stresstålighet. I denna rapport beprövades ett kommersiellt inokulum som finns på marknaden. Inokulering gjordes på en vild art inom potatissläktet som heter besksöta (Solanum dulcamara). Besksöta är en art som kan växa i många olika habitat och får då varierande utseende beroende på miljö. För att ta reda på ifall det går att öka kolonisation av arbuskulär mykorrhiza i besksöta utformades ett försök som delades upp i diverse moment där frön tagna från vilda populationer som kommer från olika habitat först planterades och drevs upp i en odlingskammare. Det fanns även ett intresse att ta reda på ifall det fenotypiska uttrycket hos besksötan varierar beroende på vilket habitat moderplantan till fröna kommer ifrån om plantor drivs upp under samma förutsättningar. Ett inokulum applicerades till hälften av plantorna i odlingskammaren för att jämföra om denna behandling ledde till ökad kolonisation och vigör i växterna. Samma inokulum applicerades även till besksötaplantor på friland för att ta reda på ifall det är lättare eller svårare att lyckas med applikationen i odlingskammare eller på friland. Resultat från inokuleringen visar att det kommersiella inokulumet som valts inte är dugligt nog för att lyckas öka kolonisation av svampar i rötterna hos besksöta varken i odlingskammare eller på friland. Vid mätningar av plantor visade det sig dock att längdtillväxt hos plantor på friland är större hos plantor som blivit behandlade med inokulum, detta skulle kunna vara en effekt av näringen som finns i inokulumet snarare än svamparna, eller de andra svampendofyter som påträffades i inokulerade växter. Det framkom även att det fanns en viss fenotypisk skillnad mellan besksötaplantor som drivits upp från frön baserat på vilket habitat moderplantan kommer ifrån.