Hur möts teori och praktik inom landskapsarkitektur? : om evidensbaserad argumentation för landskapsarkitektur

Abstract: Uppsatsen handlar om hur landskapsarkitektur och vetenskap möts. Frågeställningarna som har arbetats efter är: “Kan evidensbaserade lösningar användas för att möta utmaningar i den täta staden, och i så fall vilka lösningar? Kan evidensbaserad kunskap användas som ett argumentationsverktyg för att ge landskapsarkitektur större legitimitet?” Arbetet består av en litteraturstudie som mynnar ut i exempel på evidensbaserade lösningar, med stadsförtätning som utgångspunkt, samt en avslutande diskussionsdel. Ett undersökande av stadsförtätning har gjorts för att förstå hur stadens utveckling påverkas samt i vilken kontext landskapsarkitekter arbetar. Uppsatsen börjar med en bakgrund till stadsförtätningens uppkomst och syfte och delas sedan in i fyra perspektiv: det rumsliga, sociala, ekologiska och ekonomiska. Dessa är indelade i utmaningar, behov, vetenskap samt en tillhörande kapiteldiskussion för varje perspektiv. Förtätning av städer sker på många håll, och syftar till att bygga inåt och ta till vara på mark i staden så effektivt som möjligt för att t.ex. rationalisera energiförbrukning och undvika att bygga ut på värdefull mark. Behov och evidensbaserade lösningar som tas upp är: Rumsligt perspektiv: Rymlighet – Utformning av täta bostadsgårdar Socialt perspektiv: Platser utformade för återhämtning – Ljudmaskering med lignoser i bullriga miljöer Ekologiskt perspektiv: Ökad biologisk mångfald samt minskning av luftföroreningar – Artrika planteringar ger ökad mängd fågelarter samt vegetation som luftrenare Ekonomiskt perspektiv: Fler parker i förtätade städer – Hög kvalitet på parker genom miljöpsykologiforskaren Patrik Grahns åtta baskaraktärer. Slutsatsen är att det finns evidensbaserade lösningar som kan användas av landskapsarkitekter, men på varierande detaljsnivåer. Det är möjligt att landskapsarkitekter skulle kunna använda evidensbaserade argument mer för att ytterligare höja kvaliteter på utemiljöer. Kring detta behövs dock mer studier, t.ex. om hur landskapsarkitekter arbetar med argumentation idag, och hur de allmänt ser på sin yrkesroll. Uppsatsen är av explorativ karaktär, och skulle möjligen kunna användas vidare som ett underlag till diskussion om mötet mellan teori och praktik inom landskapsarkitektur.