Smärta hos nötkreatur : med fokus på smärtbedömning

Abstract: Syftet med denna litteraturstudie var att ge en översikt över smärtbegreppet och vilka metoder som använts för att bedöma smärta hos nötkreatur. Dessutom undersöktes de huvudsakliga smärttillstånden då smärta behöver bedömas hos nötkreatur och hur de kan behandlas. Under den senaste tiden har medvetenheten kring djurs välfärd ökat och därmed har även inställningen till hur sjuka djur behandlas förändrats. Att behandla smärtsamma tillstånd hos nötkreatur är viktigt ur djurvälfärdssynpunkt, men även utifrån ekonomiska skäl då produktion och lönsamhet påverkas negativt hos individer med smärta. För att kunna efterfölja lagstiftning och dessutom skydda nötkreaturs djurvälfärd krävs att bedömning av smärta sker korrekt och att behandling utförs i applicerbara fall. För att kunna ge korrekt behandling krävs en riktig bedömning av djurets smärttillstånd. Bedömning av nötkreaturs smärta kan göras med flera olika metoder, som generellt uppdelat kan beskrivas som subjektiva respektive objektiva metoder. Sammanfattningsvis kan konstateras att en sammanvägd bedömning, då flera olika metoder används och tas i beaktning, är säkrast. Det krävs även tid för bedömning och bedömaren bör ha erfarenhet om djurslaget i fråga. Att studera nötkreaturs beteende har stor betydelse för att kunna utföra en smärtbedömning. Trots att nötkreatur sällan uppvisar tydliga tecken på smärta, då de är bytesdjur och inte vill riskera att märka ut sig som en svagare individ, finns möjlighet att se skillnader från djurets naturliga beteende. Dessutom kan beteenden som tandgnissling, öronviftningar och huvudskakningar iakttas. Olika typer av vokalisering som intensiva råmanden kan vara tecken på smärta och även hur huvudet, öronen och ryggen är positionerade. Därtill kan förändringar i ansiktsuttryck studeras, exempelvis att ögonen, läpparna och andra ansiktsmuskler är spända eller att näsborrarna är utvidgade, för att bedöma smärtnivån. Flera fysiologiska förändringar sker också vid smärta, bland annat kan pupillerna vidgas samt hjärtfrekvensen och det perifera blodflödet förändrats. Många hormoner ökar i omsättning vid smärta, vilket bland annat kan mätas i blod- eller salivprov. Dock finns det flera andra faktorer som kan påverka dessa fysiologiska förändringar, t ex stress. Trots svårigheter i bedömningsmetoderna, bland annat påverkan som bedömaren kan ha på djuret, finns goda grunder för att korrekt bedöma smärta hos nötkreatur. Problematik kan dock stötas på efter själva bedömningen, om det konstateras att smärtlindring krävs. Med anledning av lagstiftning gällande restvärden i livsmedel med animaliskt ursprung finns det ett begränsat antal godkända analgetiska läkemedel för nötkreatur. Sammanfattningsvis är smärtbedömning ett komplicerat område och det finns inte en metod som ensam kan användas för att bedöma smärta. Istället krävs erfarenhet, korrekta undersökningar och noggrant studerande av djuren. Dessutom skulle ytterligare forskning inom området behövas, vilket kan ge ökad medvetenhet kring nötkreaturs välbefinnande och välfärd.