Probiotika till häst - fungerar det?

Abstract: Hästen är en herbivor vars naturliga diet till stor del består av gräs. För att kunna tillgodogöra sig strukturella kolhydrater är hästen helt beroende av mikrober, som i grovtarmen fermenterar cellulosa, hemicellulosa och pektin till lättupptagliga flyktiga fettsyror. Hästens mag-tarmkanal innehåller en mycket rik population mikroorganismer; virus, arkéer, svampar, parasiter och bakterier. I mikrobiomet är bakterier mest studerade och tros vara viktigast för att upprätthålla homeostas. Flera studier är överens om att Firmicuter är dominerande fylum men delade meningar råder om vilket som är näst största fylum, Bacteroidetes eller Verrucomicrobia. Stress, foderbyte, avvänjning och medicinering kan leda till dysbios i hästens mikrobiom. Om balansen mellan kommensaler och normalt ofarliga patogener förskjuts kan opportunistiska mikroorganismer proliferera med sjukdom som följd. Det är idag mycket vanligt att hästägare ger probiotika med syfte att återställa homeostas i mikrobiomet men frågan är om det fungerar. Syftet med denna uppsats är att redovisa aktuella kliniska evidens för effekten av probiotika till häst med avstamp i den pågående kartläggningen av hästens föränderliga mikrobiom. Probiotika är enligt WHO ”levande mikroorganismer som, när de administreras i adekvata mängder, ger en gynnsam hälsoeffekt”. Syftet med att ge probiotika är att stimulera de bakteriepopulationer som främjar en god funktion i hästens gastrointestinala system, vilket kan förbättra hälsan och öka prestationen. Flera olika mikroorganismer, främst jäst och bakterier, används som probiotika. Probiotika har visats kunna behandla bland annat infektiös diarré, antibiotika- och C. difficileassocierad diarré samt ulcerös kolit, irritable bowel syndrome (IBS) och inflammatory bowel disease (IBD) hos människa, men än så länge pekar studieresultaten på häst åt olika håll. Studier som undersökt hur probiotika påverkar enterokolit, salmonellos och utsöndring av Salmonella spp. redovisar varierande och motsägelsefulla resultat. Till skillnad från studier på vuxna hästar har två försök med probiotika till föl resulterat i negativa konsekvenser och ökad risk för sjukdom. Det verkar finnas viss evidens för att tillskott av jäst ger bättre foderutnyttjande samt skydd mot stärkelseinducerade tarmstörningar. Studier på fekal mikrobiell transplantation visar att det framgångsrikt kan användas vid behandling av infektion med C. difficile på människa och det finns omfattande empirisk historik på häst men ännu inga kliniska studier. I de probiotikastudier som gjorts på häst har man främst använt bakteriestammar som inte är vanligt förekommande i hästens grovtarm, utan stammar som utvärderats och använts på human- och smådjurssidan; Lactobacillus, Bifidobacterium och Enterococci. Dessa förekommer i främre delen av hästens gastrointestinala system. Bristen på resultat i försöken på häst skulle kunna härröras från detta faktum. Behandling med probiotika är i allmänhet ansett som riskfritt, kostnadseffektivt och enkelt men med dagens evidensläge kan man inte rekommendera någon probiotika för behandling av sjukdom på häst. Mer forskning krävs och denna bör inrikta sig på att fortsätta kartlägga den friska hästens mikrobiom, dess förändringar vid sjukdom och hur kunskapen från humanvården kan överföras till häst på ett relevant sätt.