Hoten mot grevyzebran (Equus grevyi) och bevarandearbetet av arten

Abstract: Grevyzebran (Equus grevyi) är en av världens tre zebraarter och skiljer sig från de andra genom att de har en högre mankhöjd, tätare ränder och större öron. Grevyzebrorna har dessutom andra sociala strukturer än de flesta andra hästdjur och till skillnad från att hingstar håller harem med flera ston, är grevyzebrorna territoriella och försvarar resurser och har endast tillfälliga band med ston. Grevyzebran lever i halvöknar och på torra gräs- och buskmarker i Kenya och Etiopien och är väl anpassade till ett torrare klimat eftersom den klarar sig längre utan vatten jämfört med andra zebraarter. Grevyzebran är listad av IUCN som hotad och har genomgått en minskning i population från 15 600 individer på 1970-talet till dagens 2 680 och har samtidigt gjort den största minskningen i utbredning av alla afrikanska däggdjur. Det finns flera orsaker till varför grevyzebrorna har minskat så drastiskt. Jakt på skinnet tros ha varit en orsak till den tidiga populationsminskningen, men är troligtvis inte längre ett stort problem. Ett mer aktuellt problem är istället konkurrensen som finns med människor och deras boskap i grevyzebrans utbredningsområde. Detta leder till att grevyzebror får konkurrera om habitaten och tvingas anpassa sig efter hur marker och vattenhål används av människan. Det i sin tur leder till att utbredningen minskar och att grevyzebran blir mer utsatt för rovdjur då de måste dricka under nattetid. Vissa reproduktionsstadier drabbas hårdare, särskilt lakterande ston som behöver dricka vatten oftare och i förlängningen även deras föl. Ett sätt att lösa konkurrensen är att införa en plan för markanvändningen i dessa områden. Utöver konkurrensen med människor är också sjukdomar ett problem som måste hanteras för att inte populationen ska minska ytterligare. Mjältbrand och piroplasmos är två sjukdomar som kan påverka grevyzebror och bör därför hanteras med planering för att motverka smittspridning och genom att använda profylaktisk vård, i form av vaccinationer eller fästingbekämpning. Brunsten hos grevyzebraston är beroende av säsongsmässiga variationer i fodertillgänglighet, som i sin tur är beroende av regn. Detta skulle kunna innebära att miljöförändringar kan utgöra ett hot om det leder till fler och längre perioder av torka i grevyzebrans utbredningsområden. Hybridisering kan ske mellan grevyzebror och stäppzebror (Equus quagga) och skulle kunna innebära ett hot. I dagsläget verkar detta däremot inte utgöra ett problem för populationen. Bevarandearbetet av arten är idag väl genomarbetad och innehåller flera åtgärder för att hantera hoten som finns. Det är dock viktigt att man använder tidigare erfarenheter från andra lyckade bevarandearbeten, som återinförandet till det vilda av przewalskihästen (Equus caballus przewalskii) och arabisk oryx (Oryx leucoryx), för att kunna arbeta mer effektivt. Det är också viktigt att inkludera lokalbefolkningen i bevarandearbetet eftersom grevyzebrornas öde är i nära korrelation med ödet för de människor som lever och delar det känsliga halvökenområdet där de finns. Genom detta kan man istället för konkurrens uppnå en samexistens mellan dem.