Bekämpning av zoonoser hos hundar i Kenya : rabies och cystisk ekinokockos

Abstract: Rabies och cystisk ekinokockos (CE) är två sjukdomar som i Kenya sprids till människor främst via hundar. Det är två sjukdomar som går att bekämpa, och alltså går det lidande de orsakar för både människor och djur att undvika. I Kenya bedrivs det för tillfället ett nationellt kontrollprogram mot rabies, och bekämpning mot CE har förekommit tidigare. Det finns dock fler bekämpningsmetoder än de som används idag, eller använts tidigare. Syftet med arbetet är därför att undersöka om det finns andra metoder som skulle kunna fungera bättre för att bekämpa rabies och cystisk ekinokockos i Kenya, jämfört med de metoder som tillämpats tidigare eller tillämpas idag. Dessutom har möjligheten att kombinera insatserna och bekämpa båda sjukdomarna samtidigt undersökts. Rabies orsakas av ett virus som angriper nervvävnad och leder till en dödlig hjärninflammation. För att bekämpa rabies i Kenya idag använder man sig framförallt av massvaccinationer av hundar. Andra bekämpningsmetoder, som tillexempel kastrering, bygger på att kontrollera hundpopulationens storlek och densitet för att skapa bättre förutsättningar för vaccinationerna att uppnå en god effekt. Cystisk ekinokockos orsakas av en typ av bandmask vars larver vandrar ut i organ och bildar vätskefyllda cystor hos bland annat människor. Man har genom tidigare kontrollprogram lyckats minska förekomsten i den del av Kenya där den tidigare var som högst, men inte lyckats utrota sjukdomen helt. Metoder som ingick i bekämpningen var framförallt avmaskning av hundar och utbildning av lokalbefolkningen. Andra, modernare bekämpningsmetoder innefattar vaccin till boskap och hundar. Alternativen för bekämpning av rabies och CE är många, och i Kenya finns tänkbara möjligheter till förändring och förbättring. Oavsett vilken bekämpningsmetod man planerar att utföra är det viktigt att anpassa utförandet av metoden efter det område där den ska tillämpas. Huruvida man i Kenya gjort studier på hundpopulationerna i olika områden för att anpassa rabiesbekämpningen eller inte är något oklart. Trots detta utgör det nationella kontrollprogrammet mot rabies rimligen en bra grund för inkorporering av ytterligare bekämpningsmetoder. Att förena kastrering och avmaskning med massvaccinationerna av hundar mot rabies är de mest tänkbara alternativen till förändring i dagsläget. Att dessutom lägga till boskapsvaccin mot CE i existerande rutinbehandlingar för boskap ger möjligheter att lyckas utrota sjukdomen. Alternativt avvaktar man och hoppas att ett vaccin mot CE hos hundar blir tillgängligt inom en snar framtid. Detta hade inneburit ett optimalt scenario där man på ett enkelt sätt hade kunnat bedriva massvaccinationer mot rabies och CE samtidigt, och på så sätt förhoppningsvis lyckas utrota båda dessa zoonotiska sjukdomar på samma gång.