Riskfaktorer som påverkar förekomsten av VTEC O157:H7 i svenska mjölkkobesättningar

Abstract: Verotoxinproducerande Esherichia coli (VTEC) O157:H7 uppmärksammades första gången 1982 i samband med ett stort utbrott av matförgiftning orsakat av otillräckligt upphettad nötfärs. Även andra råvaror har orsakat utbrott men i dessa fall misstänks det ha skett korskontamination med nötkött eller kontamination av gödsel från nötkreatur. Det har även förekommit att människor har smittats via direktkontakt med nötkreatur. Symtom på infektion med VTEC O157:H7 på människa inkluderar buksmärta, diarré, blodig diarré, illamående, kräkningar och feber samt kan orsaka hemolytic-uremic syndrome (HUS). Till skillnad från hos människor kan bakterien finnas i tarmfloran på nötkreatur utan att individen visar några sjukdomstecken och även uppförökas och utsöndras med friska individers avföring. Att kontrollera VTEC O157:H7 redan på besättningsnivå kan därför ge stora fördelar för folkhälsan utan alltför stora kostnader. För att detta ska vara möjligt måste riskfaktorer först identifieras och utvärderas. I den här studien sammanställdes och analyserades miljö- och gödselprover från 29 mjölkgårdar på Öland tagna 2014–2016 gällande VTEC O157:H7 med syftet att undersöka riskfaktorer på besättningsnivå. Miljöprover samlades in från kalvar (0-4 månader) och ungdjur (4-12 månader) separat. Endast två av gårdarna var negativa vid samtliga provtagningar. Tretton gårdar hade enstaka positiva resultat och resterande 14 gårdar klassades som återkommande positiva. Flera tänkbara riskfaktorer undersöktes. Inga signifikanta samband hittades mellan besättningsstatus och besättningsstorlek eller närhet till andra gårdar. Utifrån svaren på en enkät som skickats ut hösten 2014 kunde fler riskfaktorer undersökas, men inte heller här framkom några statistiskt signifikanta samband. De mest intressanta resultaten var delade djurtransporter och häst på gården som hade odds ratio (OR) 6,0 för att vara en gård som klassats som återkommande positiv, men sambandet var inte statistiskt signifikant (P=0,33). Att ha katt på gården var den riskfaktor som hade lägst P-värde med OR 3,89, dock ej statistiskt signifikant (P=0,23). Problem med skadedjur hade också ett relativt lågt P-värde med OR 3,2, men denna association var inte heller statistiskt signifikant (P=0,39). Resultaten från gödselproverna visade en tydlig årstidsvariation gällande oddsen att vara positiv på gödselprover för en gård som testats positivt för VTEC O157:H7 i miljön. Under höst och vinter var OR 263,8 (P-värde <0,001) och under sommar och vår var OR 2,5 (P-värde >0,999). De två strata jämfördes med Mantel-Haenszel chi square test och visade att det föreligger en faktisk skillnad i odds ratio mellan olika tider på året (P-värde <0,001). Däremot hittades ingen skillnad gällande risken att vara positiv på gödselproverna beroende på vilken ålderskategori som var positiv på miljöproverna.