Livsmedelsberedskap i samverkan : om ansvar, roller och styrideal

Abstract: Den här uppsatsen behandlar det pågående arbetet med att bygga upp en livsmedelsberedskap i Sverige i samverkan med privata aktörer i livsmedelsbranschen. Syftet är att analysera de styr- och organisationsmodeller kring samverkan som tillämpas av centrala offentliga aktörer i detta arbete. För att uppnå detta intervjuades tre företrädare för Livsmedelsverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) samt representanter från nio stora företag och branschorganisationer i livsmedelsindustrin i ledet efter primärproduktionen. Privat-offentlig samverkan är ett styrideal som åberopas i arbetet med livsmedelsberedskap, bland annat eftersom det anses resurseffektivt att inkludera de privata aktörerna som har praktisk kunskap om livsmedelsproduktion, lagring och distribution. De teoretiska begreppen collaborative governance och metagovernance fångar upp och belyser de processer som ligger utanför den formella styrningen av arbetet med livsmedelsberedskap. Undersökningen visar att Livsmedelsverket och MSB genom metagovernance initierar och koordinerar samverkan mellan offentliga och privata aktörer för att stärka livsmedelsberedskapen samt att Livsmedelsverket även tar initiativ som går utanför deras formella uppdrag. Detta eftersom de i dagsläget inte har fått tydliga instruktioner från regeringen. Studien visar att de intervjuade företagen är motiverade att delta i totalförsvarsplaneringen om rätt förutsättningar ges av staten. Detta innefattar tydliga riktlinjer och ledarskap från offentligt håll samt att det bör finnas en viss vinning för de företag som bidrar till att stärka Sveriges totalförsvar. Arbetet med att bygga upp en livsmedelsberedskap är i ett tidigt stadium och frivilliga forum för samverkan mellan offentliga och privata aktörer används för att både identifiera problem och ge förslag på hur de kan lösas. De privata aktörerna har därmed stor möjlighet att prägla förståelsen för hur livsmedelsberedskapen ska stärkas. Om en kris skulle drabba samhället och förberedelserna visar sig vara otillräckliga så kommer dock konsekvenserna av detta att falla tillbaka på staten och inte de företag som deltar i olika typer av samverkan.