Using trade management to combat IUU fishery in African developing countries - The EC regulation no 1005/2008 and its practical effects

Abstract: IUU-fiske är ett problem med globala konsekvenser och som har allvarliga effekter inom flera områden, såsom ekonomi, miljö och socialt välbefinnande. På grund av dess natur är problemets omfång svårt att klarlägga, men uppskattningar har visat att mängden IUU-fisk som cirkulerar inom internationell handel är enorm. Afrikanska utvecklingsländer har få ekonomiska möjligheter att kontrollera och övervaka sina vatten och deras myndigheter är ofta dåligt organiserade med mycket korruption. På grund av detta drabbas afrikanska utvecklingsländer hårt av IUU-fiske och de är bland de länder i världen som har allra svårast att bekämpa detta problem. Flera rättsliga försök har gjorts för att försöka bekämpa IUU-fiske, de flesta med fokus på handelsreglering i olika perspektiv. Europeiska Unionen har utvecklat en ny förordning inom området, EG-förordning nr 1005/2008, som trädde i kraft den 1 januari 2010. Avsikten med förordningen är att hindra att fisk och fiskprodukter med ursprung från IUU-fiske kommer in på den europeiska marknaden. För att uppnå detta måste länder och företag som önskar exportera varor till unionen ha fångstcertifikat och system för spårbarhet som säkerställer att varorna kommer från legala källor. Omfattningen på fiskhandel med den Europeiska Unionen varierar stort mellan olika afrikanska utvecklingsländer. Länder som har ett stort antal fartyg vars fiskfångst transporteras till Unionen har större kostnader för att certifiera fångsten än länder med mindre omfattning på handeln. Fullgörandet av de nya kraven kommer dock att ha effekter på alla dessa länder eftersom knappt någon av dem har tillräckliga system och metoder varken för certifiering eller spårbarhet, eller för godkännandet av de samma. Med tanke på den dåliga ekonomin och tekniska situationen i afrikanska utvecklingsländer, kan de nya kraven som ställts i förordningen skapa omotiverade handelshinder när det gäller handeln med lagligt fångad fisk, eftersom dessa länder kan ha svårt att implementera bestämmelserna. För att undvika att bestämmelserna fungerar som handelshinder kan Europeiska Unionen behöva ge extra stöd till dessa länder när det gäller fullgörandet av kraven. Stödet bör inte bara utgöras av ekonomiska medel, utan också av utbildning, tekniskt bistånd och möjligtvis längre tidsfrister för genomförandet. Bestämmelserna i den nya förordningen har också positiva effekter i afrikanska utvecklingsländer. Förbättringar har noterats både i myndigheters struktur och samarbete, och i övervakning och kontroll. Framför allt har förbättringar noterats när det gäller medvetenheten om de allvarliga konsekvenser som följer av IUU-fiske. Förhoppningarna är att det efter hand även märks förbättringar i områden som miljö och hållbarhet för fiske. Tiden måste avgöra om kraven i förordningen har mest positiva eller mest negativa effekter för afrikanska utvecklingsländer. De negativa effekterna innebär främst svårigheterna att uppfylla kraven och kan i allmänhet begränsas genom stödjande åtgärder. De positiva effekterna kan visa sig efter hand som kraven utövas, men avsikterna är att IUU-fiske ska minska och därmed förbättra ekonomi, miljö och socialt välbefinnande.