Grupphållning av och dess påverkan på den domesticerade katten (Felis silvestris catus)

Abstract: Katten är ett mycket populärt sällskapsdjur som blir allt vanligare, framför allt i västvärlden. Trots att kattdjur är solitära djur tenderar människan att hysa dem i grupp. Domesticeringen har gjort att katten har minskat i storlek, utvecklat en mångfald i pälstyper, längd och färger samt blivit mer tolerant för grupphållning. För att kommunicera använder katten auditoriska, visuella, olfaktoriska och taktila signaler och domesticeringsprocessen har förändrat kommunikations-mönstret vilket underlättar grupplevnad. Domesticerade katter formar grupper efter födotillgången och efter en längre period bildas en relativt stabil grupp. Inga tydliga hierarkier inom grupper av katter har dock påvisats ännu och social status verkar inte vara viktigt. Det kan finnas en dominant han- eller honkatt men ingen tydlig underranking kan ses. I en grupp med många katter i fångenskap finns inte möjligheter att undfly varandra och aggressionsbeteenden kan då lätt uppstå. Katter gömmer sig ofta för att undvika interaktioner med artfränder och de vilar och leker hellre ensamma än med andra katter i gruppen. Katter som lever ensamma upplever sällan stress, då konfrontationer aldrig sker och enligt forskning har grupplevande katter högre stressnivåer än ensamlevande katter. Detta måste beaktas när inhysning av många katter inom samma utrymme, ska göras.