Stereotypier hos våra vanligaste sällskaps- och produktionsdjur

Abstract: En stereotypi definieras som ett repetitivt beteende utan tydligt mål eller funktion. Stereotypier ses inte hos vilda djur utan utvecklas endast hos djur i fångenskap, till följd av miljön de hålls i. En miljö som inte tillfredsställer djurens högmotiverade beteendebehov skapar frustration, som hos vissa individer leder till stereotypiutvecklig. Några exempel på stereotypier är krubbitning och vävning hos häst, tungrullning hos nötkreatur, torrtuggning och rörtuggning hos svin, ullsugning hos katt och svansjagning hos hundar. Faktorer som spelar in vid utvecklingen av stereotypier är stress, frustration, utfodring, utevistelse, social kontakt med artfränder, brist på stimulans, avsaknad av kontroll och avvänjning. Hästar kan utveckla stereotypier till följd av exempelvis för lite utevistelse eller för kort ättid, vilket i sin tur kan bero på för liten mängd grovfoder och för mycket kraftfoder. Andra orsaker kan vara otillräcklig social kontakt med artfränder eller en stressig miljö. Nötkreatur utvecklar orala stereotypier till följd av för kort ättid eller av att stå uppbundna, varför en minskning av stereotypier ses hos de individer som får gå ute mycket med fri grovfodertillgång. Hos gris uppstår stereotypier till följd av foderrestriktion eller att grisen inte kan utföra beteenden som att födosöka, böka eller undersöka omgivningen. Både hundar och katter utvecklar stereotypier till följd av exempelvis brist på mental stimulans, oförutsägbarhet eller för tidig avvänjning. När stereotypin väl uppstått är den svår att åtgärda. Att fysiskt hindra djuret från att utföra stereotypin, till exempel med en krubbitarrem, innebär en sänkt välfärd för djuret. Detta eftersom djuret är väldigt motiverat att utföra beteendet och att då hindra individen från detta skapar stress och obehag. Istället är det bättre att förebygga stereotypierna från att uppstå från första början. Det sker bäst genom att tillgodose naturliga behov hos djuret, exempelvis genom mycket utevistelse och fri tillgång på grovfoder hos häst. Att inte avvänja för tidigt är en viktig faktor i förebyggandet av stereotypier, och om möjligt att göra avvänjningen stegvis. Detta för att minska stressen hos ungen, vilket förebygger senare utveckling av stereotypier. Vidare är det viktigt att sjukdomsutreda djuret vid avvikande beteenden, innan man påbörjar beteendeterapin. Detta för att utesluta att eventuell sjukdom ger upphov till beteendet