Resistens hos parasiter som angriper får respektive nötkreatur i Sverige

Abstract: Parasitangrepp är en av de vanligaste och allvarligaste orsakerna till produktionsbortfall hos får och nöt. Akut sjukdom till följd av parasitangrepp uppstår ofta plötsligt och med hög mortalitet. Kroniska parasitangrepp kan vara svåra att upptäcka, då djuren inte alltid uppvisar symptom, men dessa angrepp kan ge följder över en längre tidsperiod med bl.a. nedsatt produktion av mjölk och ull samt sämre tillväxt av lamm och kalvar. Inom modern djurproduktion idag är den primära nematodkontrollen att begränsa antalet infektiösa larver på betet genom strategisk användning av anthelmintikum kombinerat med beteshygien. På grund av att vi länge förlitat oss på enbart anthelmintikum som behandling har detta nu fått konsekvenser i form av resistens hos flera arter. I dagsläget finns inget effektivt alternativ till kemisk kontroll av helminter hos idisslare, och resistens utgör därmed ett stort hot både mot djurvälfärd och produktion. Syftet med denna litteratursammanställning var att undersöka hur stor förekomsten av denna resistens är i Sverige, vilka arter som är resistenta samt vad som selekterar för uppkomsten av resistens och hur vi kan undvika det. Sammanställningen visar att resistensläget i Sverige fortfarande är gott jämfört med andra länder. Resistensen är mer utbredd hos får, då exempelvis benzimidazolresistens hos Haemonchus contortus förekom hos 5% av flockarna jämfört med nöt där det endast kunnat påvisas några få fall av ivermektinresistens hos adulter av arten Cooperia onchophora. Dock bör detta inte ses som en anledning till att ignorera resistensfrågan, då en resistent stam som väl uppkommit är ett allvarligare och långt mer avancerat problem att lösa än att arbeta i före-byggande syfte. Andra arter som det påvisats resistens hos i andra länder är Ostertagia ostertagi, Trichostrongylus spp. och Teladorsagia circumcincta, vilka också finns upptagna i denna sammanställning. Sammanfattningsvis så krävs det att forskningen på alternativa metoder fortsätter, då nyttjande av anthelmintikum inte kommer att vara hållbart på längre sikt. Sådana metoder kan exempelvis vara vaccin och avel på individer som är resistenta mot parasiter.