Museums’ claims of copyrights in digital reproductions of public domain works of art – a conflict with the right to access culture?

Abstract: Sammanfattning Modern teknologi har medfört helt nya möjligheter för museum att nå ut till en global marknad. Museum har tagit sig an omfattande digitaliseringsprojekt och lanserar numera sina konstkollektioner online. Digitaliseringen omfattar även konstverk som tillhör public domain, vilket betyder att vem som helst är tillåten att mångfaldiga och sprida verken. Problematik uppstår när museum hävdar att deras reproduktioner av konstverk tillhörande public domain är upphovsrättsligt skyddade. Det underliggande konstverket är fritt. Har digitaliseringsprocessen skapat exklusiva rättigheter i ett egentligen fritt verk? Framställningen syftar initialt till att undersöka huruvida museums anspråk i digitala reproduktioner av konstverk tillhörande public domain kan rättfärdigas utifrån ett upphovsrättsligt perspektiv. Det finns praxis som tyder på att rena avbildningar av verk inte kan åtnjuta upphovsrättsligt skydd. Museum försöker dock särskilja sig från det fallet och hävdar att fallet inte kan generell tillämpning. Svaret på huruvida anspråket kan rättfärdigas är osäkert där olika faktorer avgör. Rättsområdet, om det nu går att kalla för ett rättsområde, är relativt nytt. Teknologin har inte funnits länge, och därmed inte heller de problem som uppstått. Problematiken har blivit överlägset mest uppmärksammad i USA. Både amerikansk praxis och doktrin behandlar och diskuterar museums eventuella upphovsrätt i digitala reproduktioner av konstverk tillhörande public domain, och redogörs för i undersökningen. Fördelaktigt är att det material som finns på området är uppdaterat, om än begränsat. Vidare är museums mission är att bevara och förmedla kultur. Att återinföra konstverk tillhörande public domain i en upphovsrättslig sfär kan diskuteras om det stämmer överens med deras mission. Istället för att göra kulturen tillgänglig utgör en sådan verksamhet en begränsning av tillgänglig kultur. Vidare så tillämpar museum ofta licensavtal med begränsande verkan. Intressant är att undersöka hur museums begränsande verksamhet, antingen genom upphovsrätt eller kontrakt, förhåller sig till rätten att ta del av kultur, vilket utgör en fortsatt del av framställningen ifråga. Avslutningsvis innehåller rätten att ta del av kultur vissa skyldigheter för en stat. Ett visst mått av konkreta möjligheter att på lika villkor ta del och dra nytta av det ska tillförsäkras den enskilde individen. Om museums verksamhet inte kan anses vara kompatibelt med rätten att ta del av kultur, finns det ett behov av att staten vidtar åtgärder i form av lagliga reformer för att kunna tillgodose fortsatt möjlighet att ta del av digitaliserade konstkollektioner? Frågan diskuteras utifrån relevanta internationella dokument och doktrin som ställer upp olika skyldigheter respektive förslag på hur public domain kan stärkas gentemot exklusiva anspråk. Indikationer tyder på ett behov. Hur det behovet ska tillfredsställas är dock en annan fråga.