Vilka faktorer påverkar avelsarbetet med snöleoparder i europeiska djurparker?

Abstract: Snöleoparden (Panthera uncia) har länge ansetts hotad i det vilda, både av tjuvjakt, men på senare tid även av habitatförlust från miljöförändringar och människopåverkan. Sedan slutet av1900-talet så har det funnits ett internationellt samarbete i avelsrutiner, och majoriteten av hållarna utanför kinesiska fastlandet är med i samma stambok för att se till att hålla arten genetiskt diversifierad. Trots detta arbete har det varit svårigheter att ta fram bra rutiner. Mortaliteten har legat runt 35- 45 % och man har anekdotiskt sett flera fall av att mödrarna överger sina ungar. Denna studie är ett steg att undersöka rutinerna och ta fram nya riktlinjer för framtida avelsarbete. I denna studie så undersöks vilka faktorer i hållningen av snöleoparder som påverkar avelsarbetet och ifall man kan se tydliga rutinskillnader mellan de hållare med sämre avelsresultat jämfört med de som haft bättre resultat. Studien ska även undersöka ifall det finns tydliga faktorer som gör att mödrarna överger sina ungar. En enkätstudie gjordes som skickades ut till alla hållare av snöleoparder inom The EAZA Exsitu Programme, förkortat EEP. Denna enkät bestod utav både kryss och frisvarsfrågor och var inriktad för att få ett brett underlag om hållningen av snöleoparder under hela livscykeln, både när de aktivt pågår avelsarbete som när det ej gör detta. Frågorna fokuserade på hägnstorlek, utfodringsrutiner, berikning, träning av djuren, ifall paren lever solitärt m.m. 57 % av hållarna svarade på enkäten. Vissa dubbletter fick tas bort samt vissa fick tas bort då deras svar var tvetydiga. Institutionerna delades in i 3 grupper, de som lyckats avla fram ungar utan att uppleva dödsfall, de som upplevt dödsfall de senaste 10 åren, samt de som upplevt att modern övergivit sina ungar. Resultaten visade att dessa tre grupper hade väldigt lika förutsättningar och rutiner. Det man kunde se tydligt var att tillgången till lyor verkar spela stor roll, då ca 94 % av gruppen utan dödsfall hade detta, medan endast 69 % av de som upplevt dödsfall hade lyor tillgängliga. Hos gruppen där mödrarna övergivit sina ungar var det en minoritet som hade tillgång till lyor. Utöver detta så kunde man även se indikationer använda utfodringen som en berikning verkar ha en positiv effekt på avelsarbetet, men då det var så små urvalsgrupper krävs mer forskning på detta område för att få tydliga svar. Konklusionen av denna studie tyder på att arbete med miljöförbättring och förbättrade berikningsmetoder bör vara fokus för att förbättra den framtida hållningen och avelsarbetet med snöleoparder men att mer studier behöver utföras på detta ämne för att få fram tydligare svar.