Grön-blå gator : en undersökande studie över möjligheterna att använda regnbäddar i gatumiljöer - med utgångspunkt i ett gestaltningsförslag för Vasagatan i Kristianstad

Abstract: I miljöer som till hög andel utgörs av hårdgjorda ytor kan regnvatten inte infiltrera ned i marken som normalt, utan stora mängder blir istället till dagvatten. Hanteringen av dagvatten sker idag generellt genom att det transporteras iväg via brunnar och underjordiska ledningar till reningsverk och recipienter utanför städerna. Detta kan vara problematiskt vid kraftiga flöden då ledningarna utsätts för en mycket hög belastning, med risken att detta kan leda till översvämningar som följd. Bortförandet av dagvatten innebär även att de föroreningar som det binder förs vidare ut i systemet. Detta kan i värsta fall leda till att naturliga recipienter förorenas. Att rena dagvatten i reningsverk är även en mycket kostsam process. Således finns det stora samhälleliga intressen av att utarbeta alternativa, mer långsiktigt hållbara metoder för omhändertagande av dagvatten lokalt på platsen för avrinningen. I Kristianstad finns ett intresse från kommunens sida att implementera en sådan lösning i samband med den kommande renoveringen och omgestaltningen av Vasagatan i centrala staden. Hållbar dagvattenhantering syftar till att utnyttja processerna i den naturliga vattencykeln i omhändertagandet av dagvatten för att reducera kostnader, öka kapaciteten och att samtidigt utnyttja dagvattnet för att skapa olika slags ekologiska och sociala mervärden. En regnbädd är ett slags biofilteranläggning som nyttjar jordens, vegetationens och mikroorganismers förmåga att omhänderta, fördröja och rena dagvatten lokalt på platsen för avrinningen. Regnbäddar utformas generellt som nedsänkta och vegetationsklädda planteringsytor, till vilka dagvatten från omkringliggande ytor leds ned i. Jorden i regnbäddar, även kallat filtermaterialet, är speciellt framtaget för att främja god infiltration såväl som för att samtidigt även filtrera bort partiklar och föroreningar i dagvattnet. Vegetationens roll i en regnbädd är avgörande i flera steg i omhändertagandeprocessen av dagvattnet, dels genom att den tar upp och binder föroreningar i form av partiklar och näringsämnen, samt att den transpirerar vatten. Regnbäddar kan utformas med ett brett spektrum av olika växter i form av träd, buskar och perenner. Ståndorten som regnbäddar erbjuder är dock väldigt speciell, med kraftiga fluktuationer mellan torrt och blött. Således ställs höga krav på vegetationsvalet. Regnbäddar är väldigt flexibla i sin konstruktion och kan därför utformas för att passa in även i trånga situationer där det råder brist på utrymme, så som i urbana gatumiljöer. Vid implementering av regnbäddar i befintliga gatumiljöer krävs dock att omfattande hänsyn tas för att anpassa utformningen till den existerande infrastrukturen i form av exempelvis ledningar i marken, garageutfarter, parkeringsplatser och att tillräckligt med utrymme finns för gång- och fordonstrafiken. Införandet av regnbäddar för också med sig en ökad grönska i städerna, vilket kan leda till såväl ekologiska och sociala förtjänster i form av förhöjd biologisk mångfald, samt rekreativa, pedagogiska och estetiska mervärden. Gestaltningsförslaget för Vasagatan visar på hur regnbäddar kan användas i utformningen av en gatumiljö för att omhänderta dagvatten, och samtidigt bidra till en omgestaltning av gatan som bättre passar dess trafikklassning som ett gångfartsområde. Förslaget innebär att åtta regnbäddar förläggs längst gatan, vilka kommer att kunna omhänderta mellan 80-90 % av årsnederbörden, och således medverka till en avlastning av det konventionella dagvattensystemet. Förslaget innebär även att Vasagatan får ett ökat inslag av grönska och att mer utrymme ges till gångtrafiken. Problem med att använda regnbäddar i gatumiljöer består främst i att de kräver utrymme, vilket generellt går ut över parkeringsplatser och körbanebredd. Avgörande för utformning och funktion är också hur möjligheten till infiltration på platsen ser ut. Regnbäddar är än så länge relativt outforskade i Sverige, och således saknas det mer långtgående kunskap, inte minst om hur väl de går att förena med vårt kalla vinterklimat.