Access to Justice in Environmental Matters in the EU Member States - A study of the case law from the European Court of Justice on access to national courts for non-governmental organizations and the costs of environmental proceedings

Abstract: Förenta Nationernas Ekonomiska Kommission för Europas Konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen) anses vara det essentiella rättsligt bindande instrumentet för skyddet av allmänhetens miljörelaterade rättigheter. Konventionen bygger på uppfattningen att processuella rättigheter i samband med miljöfrågor kan bidra till att skydda rätten för varje person, inklusive framtida generationer, att leva i en miljö som är förenlig med hälsa och välbefinnande. Tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor är av stor betydelse eftersom det kan bidra till att öka skyddet för allmänna miljöintressen, verkställa genomförandet av befintliga miljölagar, och öka miljöbesluts legitimitet. Eftersom miljön inte har någon möjlighet att själv väcka talan har det hävdats att till exempel miljöorganisationer bör ges möjlighet att ha talerätt i miljöfrågor. Både EU och medlemsstaterna är part till Århuskonventionen, och syftet med denna uppsats är att undersöka EU-domstolens tolkning av tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor i EU- medlemsstaterna. Den första frågan som undersöks är hur EU-domstolen tolkar de nationella talerättsreglerna för miljöorganisationer. Vidare undersöks EU-domstolens avgöranden i frågor som rör de tillåtna processkostnaderna för prövning i miljöfrågor, eftersom höga processkostnader kan utgöra ett indirekt hinder för tillgången till rättslig prövning i miljöfrågor. Därutöver utreds syftet med att ge miljöorganisationer en omfattande rätt till rättslig prövning i miljöfrågor i EU: s medlemsstater. Slutligen avser uppsatsen att bringa klarhet i frågan om det finns ett behov av att EU: s lagstiftaren harmoniserar rätten till rättslig prövning i miljöfrågor på medlemsstatsnivå. Det framgår av uppsatsen att EU:s och medlemsstaternas införlivande, och efterlevnad, av Århuskonventionen inte har varit oproblematisk. I själva verket har det funnits flera rättsliga oklarheter både vad gäller EU: s rättsordning och den interna rättsordningen i många av medlemsstaterna. Exempelvis pågick diskussioner om att utarbeta ett direktiv om rätten att få tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor när EU blev part till Århuskonventionen, men eftersom medlemsstaterna motsatte sig detta på grund av subsidiaritetsprincipen verkställdes det inte. Därtill varierar rätten att få tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor fortfarande i EU, och i flera av medlemsstaterna finns det ett flertal hinder potentiella klaganden måste övervinna. Analysen av rättsfallen visar att EU-domstolen har haft ett progressivt tillvägagångssätt, och därmed spelat en nyckelroll avseende tolkningen av Århuskonventionen och relevant EU lagstiftning. Framför allt har EU-domstolen, vid tolkningen av medlemsstaternas talerättsregler för Miljöorganisation, uppmärksammat betydelsen av dessa organisationers medverkan i miljöfrågor och betonat att de bör ha vid talerätt. Gällande kostnaderna för domstolsförfaranden i miljöärenden, konstaterade EU-domstolen att kostnaderna måste prövas mot bakgrund av Århuskonventionens syfte att upprätta en omfattande möjlighet till rättslig prövning i miljöfrågor. Följaktligen kan dessa domar vidga möjligheten för miljöorganisationer att väcka talan vid nationella domstolar. Trots detta finns det fortfarande frågor som behöver lösas avseende möjlighet att ha tillgång till rättsprövning i miljöfrågor. För att förstärka EU:s miljölagstiftning och uppnå rättssäkerhet i hela Unionen är den slutsats som dras i denna uppsats att det finns ett behov av harmoniseringsåtgärder från EU-lagstiftarens sida för att garantera rätten till domstolsprövning i miljöfrågor i EU:s medlemsstater.