Markexploatering och förtätning : trender och traditioner inom svensk bostadsplanering

Abstract: Bostadsbrist är en återkommande utmaning som involverar både bostadspolitik och samhällsplanering. Olika strategier finns för att hantera fenomenet, varav vissa redan är prövade. I uppsatsen ställs ökad markexploatering i form av ianspråktagande av jungfruliga marker i relation till markexploatering i form av förtätning av existerande bostadsområden i urban kontext. För att jämföra de båda presenteras fem exploateringsaspekter som är framtagna utifrån Boverkets riktlinjer – hållbarhet, mobilitet & infrastruktur, sociala värden, krav & normer samt boendemiljö. Dessa aspekter kan i olika grad utnyttjas och kombineras för att skapa en stadsbyggnadsstrategi. För exemplifiering undersöks stadsdelen Brunnshög i Lunds kommun, i en fallstudie som jämför samtida samhällsvärderingar från kommunens håll med det praktiska utförandet av områdesprojektet. Utöver fallstudiens praktiska infallsvinkel tas även ett historiskt perspektiv in i litteraturstudien. Miljonprogrammet blir en referens som undersöks med utgångspunkt i samma fem exploateringsaspekter som tidigare nämnda. Uppsatsen visar på att det finns märkbara skillnader i strategi och prioritering av exploateringsaspekter mellan 60-talets stadsbyggnadsepok samt idag. Trots detta finns grundläggande gemensamma ideal och målbilder som exempelvis hänsyn till kvalitet, ekonomiska förutsättningar och inkludering av hela befolkningens behov. Vidare visar arbetet att den aspekt som både i historiskt och nutida sammanhang är mest relevant inom stadsplanering är sociala värden, eftersom utbyggnad av städer i grund och botten sker i syfte att förbättra invånarnas möjligheter, förutsättningar och livskvalitet. Den visar även att en utveckling har skett i prioritering av värderingar mellan olika stadsbyggnadsepoker. Slutligen, för att säkerhetsställa en god planering, produktion och förvaltning av framtida bostäder krävs gott samspel mellan teori och praktik. Samtidigt är det viktigt att utrymme ges för undantag, för att möjliggöra en utveckling av metoder.