Bark och armeringsmatta för att förebygga trampskador på betesytor hårt belastade av mjölkkor : en utvärdering

Abstract: Ett vanligt problem på mjölkgårdar är att drivningsgator, grindhål, ytor kring vattentråg och andra högt belastade ytor blir söndertrampade under betessäsongen. Detta kan bidra till problem som sänkt djurhälsa, försämrad mjölkkvalité och dåligt fungerande kotrafik. De söndertrampade ytorna är även känsligare för jorderosion och näringsläckage. För att undvika denna typ av problem kan markstabiliserande material anläggas på dessa ytor. Detta examensarbete är en del av projektet Kamp mot tramp, ett projekt finansierat av Stiftelsen Lantbruksforskning. Projektet skall utvärdera anläggning, kostnad och funktion av två markstabiliserande material, bark och armeringsmatta, under två säsonger. Syftet med detta examensarbete var att utvärdera resultatet under första betessäsongen. Bark och armeringsmattor anlades på ytor av ca 6 x 6 m i grindhål till betesfållor för mjölkkor, varje behandling upprepades i tre olika betesfållor. Barken anlades i ett 25-30 cm djupt lager på geotextil. Armeringsmattan anlades på marken med en geotextil limmad på undersidan av mattan och ett lager kalkgrus på ytan. Som kontroll användes ytor där ingen markstabiliserande åtgärd utförts. Försöksytorna utvärderades med ett gropindex och en visuell utvärdering utifrån fotodokumentation. Ett lägre gropindex innebar en lägre förekomst av gropar på ytan. Dokumentationen utfördes före mjölkkorna kom ut på bete på våren, tre gånger under pågående betessäsong samt en gång efter betessäsongens slut. Antalet gånger en ko passerade över varje yta registrerades under hela säsongen och vid slutet av betessäsongen varierade antalet passager i olika fållor mellan ca 2000-7000. Vid den statistiska analysen kunde man dock inte finna något statistiskt samband mellan antalet passager och antalet gropar, mätt som gropindex. Resultatet visade att ytorna med armeringsmatta hade ett signifikant lägre gropindex än både bark och kontroll samt att ytorna med bark hade ett signifikant högre gropindex än kontrolledet. Den visuella bedömningen bekräftade att ytorna med armering hade minst påverkan av tramp under betessäsongen. Skillnaderna mellan de tre försöksytorna i kontrolledet och två av försöksytorna med bark i fråga om trampskador var relativt små, dock uppvisade den tredje barkytan tydliga trampskador. Att trampskadorna generellt var små och skillnaderna inte var stora kan troligtvis kopplas till att det var en sommar med mycket lite nederbörd. Slutsatsen som kan dras är att armeringsmattan gav ett bättre skydd mot trampskador då försöksytorna med detta material var i stort sett opåverkade av kornas tramp och underhållet som krävs inför kommande säsong var minimalt. Under de torra förhållanden som rådde denna betessäsong tycktes även kontrollytorna klara sig relativt bra. Två ytor med bark uppvisade också bra resultat, dock krävdes ett större underhåll inför kommande säsong eftersom delar av eller hela barklagret måste bytas ut. Den tredje ytan med bark fick tydliga trampskador, men eftersom denna yta också blev utsatt för avsevärt större belastning än alla övriga ytor är det svårt att dra några långtgående slutsatser om bark som material efter bara ett försöksår. Ekonomiska kalkyler visar att armering är betydligt dyrare att anlägga, dock har barken ett dyrare underhåll. Detta gör att armeringen efter sju säsonger totalt sett är en lägre investering. Några studier av armeringsmattornas hållbarhet har ej återfunnits i litteraturen och det är därför svårt att veta om de har en hållbarhet som överstiger sju säsonger.