Djurskyddshandläggares arbetssituation med avseende på trivsel, resurser och stress

Abstract: Sedan länsstyrelserna tog över ansvaret för de operativa djurskyddskontrollerna 2009 har flera förändringar skett. Antalet anmälningar och ingripanden från länsstyrelsen i form av djurförbud och förelägganden har ökat medan antalet personer som arbetar med djurskyddet har minskat och kontrollerna halverats. Enligt 3 § i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om offentlig djurskyddskontroll (SJVFS 2012:20) bör minst 50% av kontrollerna utgöras av planerade kontroller inklusive uppföljningar. Antalet kontrollobjekt och sällskapsdjur skiljer sig runtom i landet vilket gör att denna kvot blir svår att hålla för vissa länsstyrelser. Mellan 2012 och 2015 gavs länsstyrelserna ett rikstäckande tillägg på 25 miljoner kronor som fördelades till länsstyrelserna efter en fördelningsnyckel. Fördelningsnyckeln baseras sedan 2010 på folktäthet, kontrollobjekt och yta. Detta tillägg upphörde 2016 vilket ledde till att flera länsstyrelser drabbades av uppsägningar, ledigheter och vikariat som inte täckts upp. Tillägget återvände med vårbudgetpropositionen den 13 april 2016. Syftet med detta arbete var att ta reda på hur djurskyddshandläggare upplever sin arbetssituation idag med fokus på arbetsmiljö, resurser och stress, samt vilka effekter neddragna resurser kan få för djurskyddet överlag. För att besvara frågeställningen skickades en enkät ut till 230 djurskyddshandläggare som stod med på en maillista avseende anställda djurskyddshandläggare. Detta genererade 100 svar och en svarsfrekvens på 43%. Enkäten samt djurskyddshandläggares kommentarer visade att när länsstyrelserna tvingas prioritera bland ärenden sållas anmälningsärenden hårdare för att hinna med antalet planerade normalkontroller. Den högsta stressnivån fanns bland de som arbetat mellan 5-10 år och som oftast arbetade med anmälningsärenden samt uppföljningar. Ökade resurser var det främsta förslaget till förbättring av arbetssituationen i båda kategorierna trivsel i arbetet och arbetsmiljön. Flera djurskyddshandläggare upplevde att det har blivit en jakt på kontroller och statistik som såg bra ut. Målen uppsatta för normalkontroller respektive anmälningsärenden ansågs inte rimliga och bör snarast individanpassas för varje län baserat på antal kontrollobjekt och genomsnittliga anmälningar per år. Detta är viktigt för att bibehålla djurskyddslagens mål som är förebyggande samt att minska risken för sjukskrivningar och ett hållbart arbetsliv hos djurskyddhandläggarna. Min enkäts resultat och kommentarer visar att när resurser tryter sållas anmälningarna hårdare för att hinna med antalet planerade kontroller. Sällskapsdjuren som är överrepresenterade i anmälningsärenden riskerar att inte bli kontrollerade baserat på prioritering samt informationen i anmälan. Till skillnad från exempelvis livsmedelsproducerande djur finns inga krav på att sällskapsdjur ska kontrolleras med jämna mellanrum. Genom regelbundna normalkontroller hinner man avstyra uppstående problem innan lidandet blir för stort för djuren och ökade insatser krävs från både djurhållare och länsstyrelse. Arbetets slutsats är att för att bibehålla ett gott djurskydd i Sverige krävs mer resurser , dels för förebyggande arbete i alla led för att minska risken för lidande hos djuren, och dels för att skapa goda förutsättningar för djurskyddhandläggarna att utföra ett bra arbete.