Skonsam markberedning för virkesproduktion och andra ekosystemtjänster

Abstract: I svenskt skogsbruk markbereds maskinellt ca 140 000 hektar årligen i avsikt att åstadkomma en gynnsam etablering för frön eller plantor. Markberedning är i idag i fokus då markpåverkan ofta blir större än vad det behöver vara för att skapa bra etableringsmöjligheter. En förutsättning för att använda mer skonsam markberedning är att varken etableringsfas eller långsiktig produktion påverkas alltför negativt. I denna studie har därför beståndsutveckling i etablerade 15-åriga bestånd i röjningsfas som föryngrats efter markberedning med Huminmix, en av de mest skonsamma metoder som prövats storskaligt, jämförts med föryngring efter harvning. Resultaten visade ingen signifikant skillnad mellan metoderna varken för stamantal/ha eller medelhöjd. Generellt var antalet huvudstammar per ha högre än Holmens krav för ett lyckat resultat. Efter plantering var stamdiametern i marknivå ca 22 % signifikant högre i Huminmixbestånd än i harvade bestånd. Stamantalet i sådda bestånd minskade för harvning med ökad bonitet medan det för Huminmix tenderade att vara opåverkat av bonitet. Lövandelen var signifikant högre i sådda bestånd markberedda med harvning jämfört med Huminmixbestånden (32 vs 14 %), vilket påverkar röjningskostnaden för harvning negativt. Andel initialt störd mark var mer än tre gånger högre för harvning, vid inventeringen visade sig humustjockleken i den initialt störda delen vara 40 % högre för Huminmix- än för harvade bestånd. I studien analyserades med hjälp av GIS-programmet Arcmap även vilka områden i Sverige där en skonsammare markberedning kan vara att föredra för att inte negativt påverka andra ekosystemtjänster. Analysen visade att större hänsyn bör tas speciellt från Dalälven och norrut. Idag verkar det dock inte finnas något direkt samband mellan skogsbrukets operativa val av markberedningsmetod och krav på skonsamhet. En övergripande slutsats är att det bör vara möjligt att möta framtidens krav ang. virkesproduktionen och andra ekosystemtjänster, på undersökta marktyper, genom teknisk utveckling som inte medför mer markpåverkan än det studerade Huminmix-alternativet.