Egnahemsträdgårdar : en jämförelse mellan dåtida och nutida stilideal och växtval

Abstract: I en egnahemsträdgård, i början på 1900-talet i Sverige, skulle de boende kunna odla sin egen mat vid sidan om sin huvudsakliga inkomst som skedde på arbetet. Tanken var att dessa trädgårdar till stor del skulle förse de boende med egenodlad frukt, bär och grönsaker. I en egnahemsträdgård odlades inte bara frukt och grönt, utan också prydnadsväxter. Trädgården hade också som uppgift att verka som en plats för umgänge och kontemplation och att vara tilltalande rent estetiskt. Idag, cirka hundra år senare, är vi delvis tillbaka i samma tankar som under egnahemsperioden, att kunna odla sin egen mat. Många som har en egen trädgård vill idag utnyttja delar av ytan till att odla sin egen mat och bli helt eller delvis självförsörjande på frukt, bär och grönsaker. Både i litteratur och tv-program kan man se denna utveckling av hur man vill använda en del av sin trädgård till just detta. Att kunna äta egenodlad, nyttig och obesprutad mat och att välja att äta mer i säsong. I detta arbete undersöks hur det såg ut historiskt i egnahemsträdgårdar vad gäller stilideal och växtval och ett förslag på hur det kunde se ut under 1920-talet tas fram i en illustrationsplan och en växtlista. I arbetet undersöks också hur samma trädgård skulle se kunna se ut idag om den gjordes till en familj som flyttar in på 2020-talet. Ett förslag tas då fram för hur man kan designa en äldre egnahemsträdgård men för dagens behov och med nutidens sortiment av växter, även den i form av en illustrationsplan och en växtlista. Tanken är att trädgårdens nutida design ska ge utrymme för att kunna odla sin egen mat men samtidigt ska där finnas plats i trädgården för diverse andra trädgårdsaktiviteter. Egnahemsträdgårdar var väldigt ordnade och strukturerade, enligt litteraturen som använts i detta arbete i litteraturstudien. Nyttoträdgården var den del som utgjorde störst del av egnahemsträdgården och även om den skulle vara fin, ordnad och välskött så var det troligen i prydnadsträdgården som dåtidens stilideal gjorde sig mest uttryck. Under egnahemstiden var stilidealet raka linjer, räta vinklar och cirklar, Den lilla del som utgjorde prydnadsträdgård var även den väldigt ordnad, med prunkande perennrabatter planterad i tydliga upprepande mönster och med tydliga avgränsningar. I dagens läge går idealen mer åt stilar som gynnar biologisk mångfald och hållbarhet. Man bör inte städa så mycket i trädgården utan låta klipp och nedfallna grenar ligga kvar då det utgör bostäder åt djur och insekter. Att stilen går lite mer åt naturalistisk stil i den moderna trädgården i detta arbete gör att inte lika mycket skötsel och underhåll krävs. Utseendet gärna får vara lite oordnat och det passar många familjer i dag som kanske inte har så mycket tid över till mycket skötsel av trädgården. 1920-talets egnahemsträdgårdar har värden som är väl värda att ta tillvara på. Jag anser att man bör ta hand om eventuellt befintligt växtmaterial om man ska förnya en trädgård, oavsett om det är en trädgård med egnahemsanor eller inte men särskilt om det finns växtmaterial som är gammalt och är av kulturhistoriskt intresse. Ofta kan befintligt växtmaterial fint komma till sin rätt i kombination med växtmaterial som är mera modernt. Detsamma gäller för tidstypiska stilideal. Det känns viktigt att ta tillvara på historien men det kan ofta göras genom att göra förnyelser med varsam hand och på ett genomtänkt sätt som passar både det dåtida och nutida.