Utmaningar och möjligheter för mindre mjölkkobesättningar i Sverige : en kvalitativ studie med fokus på djurvälfärd, smittskydd och klimatanpassning

Abstract: Mjölkproduktionen är en viktig del av den svenska livsmedelsförsörjningen. För att mjölkgårdar ska bidra till en hållbar sådan krävs bland annat att de har ett gott smittskydd, god djurhälsa och en klimatanpassad produktion. Sedan en lång tid tillbaka pågår det en omfattande strukturomvandling inom svensk mjölkproduktion, där antalet mjölkkobesättningar har minskat kraftigt. Trenden går mot att de som kvarstår blir större, har fler djur och är mer specialiserade. Både forskning och rådgivning har länge varit inriktad på större och specialiserade mjölkkobesättningar, och det finns idag ett behov av forskning som fokuserar mer på de mindre besättningarna för att öka kunskapen om deras behov, utmaningar och möjligheter. En pilotstudie genomfördes med syfte att undersöka hållbarhet och robusthet i ett antal mindre mjölkkobesättningar med fokus på djurvälfärd, smitt-skydd och klimatanpassning. Studien syftade även till att ta reda på vilka hinder och möjligheter lantbrukarna själva identifierar för fortsatt produktion med mindre mjölkkobesättningar, samt att utvärdera metoder för djurvälfärds- och smittskyddsbedömningar och deras användbarhet i mindre besättningar. Urvalet begränsades till besättningar med maximalt 65 lakterande mjölkkor och med en kommersiell verksamhet där mjölken levererades till mejeri och/eller förädlades på egen hand för försäljning till konsument. I studien ingick kvalitativa semistrukturerade intervjuer, djurvälfärds-bedömningar baserade på Växas protokoll, ”Djuröga®”, samt smittskyddsbedömningar baserade på ett antal utvalda punkter från Växas frivilliga smittskyddsprogram ”Smittsäkrad besättning”. Djurvälfärdsbedömningarna visade generellt på god välfärd. Renhet var den bedömningspunkt som avvek mest där flera kor bedömdes som ”ej rena” enligt kriterierna. Det framkom att vid användning av denna typ av djurvälfärdsbedömningar i framtida studier i mindre besättningar kan de behöva anpassas något. Gällande smittskydd sågs en variation mellan gårdarna. Exempelvis var det få av gårdarna som köpte eller lånade in nötkreatur, och de som gjorde detta använde sig av isolering innan introduktion i besättningen vilket kan ses om en smittskyddsmässig fördel. Vidare var det få gårdar som tillhandahöll stövlar och skyddskläder för besökare, en åtgärd som kan förbättra smittskyddet. Viss klimatanpassning hade gjorts på några gårdar, främst i form av anpassad växt-odling. Resultaten från intervjuerna visade att bland annat finansiering, krav från mejerier, dåliga förutsättningar för yngre att starta en verksamhet med mindre besättning och bristande tillgång till avbytare sågs som utmaningar för mindre mjölkkobesättningar. God och personlig djurkännedom, möjligheter till diversifiering och att skapa ett mervärde för mjölken, beredskapsfördelar och möjligheter till konsumentkontakt och upplysning sågs som styrkor och möjligheter. För att mindre mjölkkobesättningar ska finnas kvar och fortsätta sin produktion i framtiden krävs enligt lantbrukarna en välvilja från mejerierna att låta mindre leverantörer leverera sin mjölk, bättre möjligheter för finansiella stöd utan att nödvändigtvis behöva utöka besättningsstorleken och att långivare fokuserar mer på företagandet hos den lånsökande. Lantbrukarna i studien ansåg också att det behöver bli enklare för yngre att ta över eller köpa en gård och starta med en mindre besättning, mer uppmuntran och stöttning från statligt håll till mindre besättningar och förädlingsställen samt tillgång till en subventionerad avbytartjänst. Resultaten från denna studie ger en god första inblick i ämnet men kan inte antas representera hela populationen mindre mjölkkobesättningar, och fler studier behövs.