Gångbar stad? : en fallstudie om Göteborgs Stads fotgängarprioritering – från strategi till planeringspraktik

Abstract: Trots att fotgängare har en grundläggande betydelse för stadslivet, förpassas de inte sällan till trånga trottoarer eller tvingas ta omvägar för att korsa trafikerade vägar i dagens bilberoende städer. Detta försämrar inte bara tillgängligheten till fots utan påverkar också möjligheten att skapa hållbara transportsystem och levande stadsmiljöer. I föreliggande fallstudie används en kombination av en dokumentstudie och intervjuer av planerare i syfte att studera hur Göteborgs Stad planerar för och prioriterar fotgängare. Genom att undersöka de policybarriärer som skulle kunna påverka möjligheten att prioritera fotgängare i enlighet med de strategiska dokumenten, och även ställa fotgängarprioriteringen i relation till privatbilen, är det förlängda syftet att bidra med en ökad förståelse för vad det är som hindrar omställningen till hållbara transportsystem utifrån ett planeringsperspektiv. Slutligen frågar jag mig huruvida Göteborgs Stad gör en "gångbar" prioritering mellan fotgängare och biltrafik givet de uppsatta mål om hållbar mobilitet som staden har. Resultatet från studien påvisar att fotgängare inte prioriteras i samma utsträckning i den löpande planeringsverksamheten som i de kommunala strategierna, och att flera policybarriärer bidrar till svårigheten att upprätthålla den skriftliga fotgängarprioriteringen i faktiska planeringssituationer. Slutsatsen är att staden i dagsläget inte gör en ”gångbar” prioritering mellan fotgängare och biltrafik, och två generella slutsatser formuleras: en omfördelning av yta behöver ske från biltrafik till gång, och; fotgängarplaneringen behöver bli en integrerad del av trafikplaneringsprocessen.