Hur kan extracellulära matrix proteiner i ledbrosk fungera som biomarkörerer vid osteoartrit hos häst

Abstract: Osteoartrit är en inflammatorisk progressiv sjukdom som oftast diagnostiseras i ett alldeles för sent stadie där den gått in i ett icke reversibelt kroniskt tillstånd. Sjukdomen ger upphov till hälta och kronisk smärta både på humansidan och djursidan och skapar stora ekonomiska förluster för samhället och djurägare. Idag arbetar forskare med att ta fram biomarkörer för att kunna detektera sjukdomen långt innan den hunnit utvecklas till sitt kroniska slutskede. Hästen erbjuder en unik möjlighet som forskningsobjekt med en hög förekomst av spontant utvecklad osteoartrit som ger ett bra tillfälle att kunna validera potentiella biomarkörer. Tidigare ansågs osteoartrit vara en sjukdom som endast påverkade ledbrosket, men idag är det vedertaget att det är en sjukdom som påverkar ledens alla strukturer. Även om den etiologiska bakgrunden till sjukdomen ej är helt fastställd idag så är det troligt att det rör sig om en samling sjukdomsförlopp som i sin tur leder till en liknande patogenes i sitt slutskede. Forskare har använt hästmodeller för studera biomarkörers korrelation till osteoartrit. Modellerna kan delas in i försök där man inducerat en OA likande process alternativt studerat spontant uppkommen osteoartrit in vivo eller in vitro. Båda modelltyperna har sina för och nackdelar vad gäller kostnadseffektivitet samt förmåga att ge en verklig bild av sjukdomsförloppet. Även om en stor variation finns mellan vilka biomarkörer som mest verkar avspegla sjukdomen hos häst och korrelera till uppkomst och utveckling, så verkar ett återkommande område vara att studera strukturella komponenter av det extracellulära matrixet i artikulärt brosk, då det är allmänt känt att ECM destrueras vid osteoartrit. Genom att förstå sig på den normala omsättningen av olika komponenter av det extracellulära matrixet i friska djur och jämföra det med den obalans som uppstår vid sjukdom så kan man få en bild av vart i sjukdomsförloppet man befinner sig, samt vilken behandlingseffekt olika potentiella läkemedel kan ha. Att mäta ”turnover” av typ II kollagen, aggrekan samt COMP verkar kunna ge en bra indikation på om individen håller på att utveckla osteoartrit, men större studier behövs göras för att kunna validera dessa biomarkörers diagnostiska värde.