Hur påverkar transkutan elektrisk nervstimulering generell palpationsömhet och fysisk funktion hos hundar med kronisk ledsmärta?

Abstract: Kronisk ledsmärta är ett av de vanligaste välfärdsproblemen hos sällskapshundar och behandlas idag framför allt med farmakologiska medel. Allvarliga biverkningar, såsom magsår, kräkning och diarré samt lever- och njurskador, förekommer vid behandling även med de vanligaste medicinerna. Icke-farmakologiska alternativ finns men deras effekt är sällan vetenskapligt prövad. Transkutan Elektrisk Nervstimulering (TENS) är en av dessa metoder och har i studier på människa visats kunna minska kronisk ledsmärta, men få studier har studerat den smärtlindrande effekten hos hund. Det här examensarbetet är en del i en pilotstudie där den smärtlindrande effekten av TENS har studerats hos sex hundar med kronisk ledsmärta och rörelsestörningar. Studiens mål var att utvärdera om behandling med TENS kan vara ett alternativ till farmakologisk smärtlindring, särskilt i de fall där farmakologisk behandling inte tolereras. Syftet med det här arbetet var; 1) att genom en litteraturstudie beskriva verkningsmekanismer för TENS och 2) att genom en klinisk studie undersöka den kortsiktiga och den långsiktiga (kumulativa) smärtlindrande effekten av TENS vid kronisk ledsmärta hos hund, detta genom att studera effekten på generell palpationsömhet och fysisk funktion. Försöket var uppbyggt som en cross-over-studie. Varje hund fick i randomiserad ordning placebo i en vecka och aktiv TENS-behandling i en annan vecka. Under respektive omgång behandlades hundarna 40 minuter varje dag i sju efterföljande dagar med en wash-out-period med två veckor mellan omgångarna. Djurägarna var blindade för när deras hundar fick aktiv behandling eller placebo. Den mekaniska retningströskeln användes som ett mått på generell palpationsömhet och mättes under varje omgång före och inom 30 minuter efter behandling dag 1 och 2, samt ett dygn efter sista behandlingen dag 8. Tre olika smärtformulär användes som mått på fysisk funktion och fylldes i av hundarnas djurägare innan varje omgång, ett dygn efter första behandling vid varje omgång och efter varje omgång (dag 1, 2 och 8). Resultatet visade inte, varken för mekanisk retningströskel eller för de tre smärtformulären, någon signifikant smärtlindrande effekt av TENS, varken 30 minuter efter första behandling eller efter en hel veckas daglig behandling. Utifrån arbetets litteraturstudie finns det ett teoretiskt underlag för att TENS skulle kunna vara ett komplement till smärtlindrande behandling av kronisk ledsmärta hos hund. Det här arbetet kunde däremot inte visa på någon signifikant smärtlindrande effekt av TENS jämfört med placebo hos hundar med kronisk ledsmärta (varken 30 minuter efter första behandling eller efter en veckas daglig behandling), detta med avseende på den mekaniska retningströskeln och tre olika smärtformulär där man sökt mäta generell palpationsömhet och fysisk funktion. Det här försöket är en del i en pilotstudie med mycket litet material. Därför behövs mer forskning på området för att säkerhetsställa om TENS är ett lämpligt alternativ för behandling av kronisk ledsmärta hos hund.