Vildsvin (sus scrofa) som zoonotisk smittspridare

Abstract: På senare år har flertalet stora utbrott av zoonotiska sjukdomar uppmärksammats runt om i världen. Flertalet av dessa har sin reservoar hos vilda djur. Detta har lett till ett ökat intresse och ökad uppmärksamhet från allmänheten rörande zoonotiska sjukdomar och deras koppling till vilda djur. Vildsvin är en djurart som kan vara bärare av flertalet zoonotiska agens vilka kan spridas till livsmedelsproducerande djur och människor. Under de senaste decennierna har det skett en kraftig ökning av vildsvinspopulationen runt om i Europa. Detta i samband med deras funktion som reservoar för flera zoonoser har lett till att vildsvinens roll som zoonotisk smittspridare har blivit ett aktuellt ämne inom forskning. Varje år publiceras flertalet studier runt om i världen där man studerar relaterade humanutbrott eller funnit nya sjukdomar inom vildsvinspopulationer. Med bakgrund till detta är syftet med den här litteraturstudien att ge en överblick över den aktuella situationen inom Europa, med Sverige som jämförelse och kontrast. Är vildsvin en relevant riskfaktor för smittspridning av zoonoser till livsmedelsproducerande djur och människor, samt om det finns skillnader i risk mellan de båda grupperna? Med hjälp av den litteratur som används till den här uppsatsen har frågeställningen kunnat besvarats. Risken att drabbas av sjukdom från vildsvin är idag relativt liten, men ökar allteftersom avståndet mellan vilt och bebyggelse minskar. Människor smittas vanligen av zoonotiska sjukdomar eller infektioner via livsmedel eller direktkontakt med smittbärande djur. Att människor smittas av zoonoser direkt via kontakt med vilt är dock relativt ovanligt och risken att smittas indirekt är högre. Flertalet studier undersöker olika åtgärder som kan minska sjukdomstryck och smittspridning mellan vildsvin och livsmedelsproducerande djur. De metoder som anses vara mest effektiva för att kontrollera och begränsa prevalens av sjukdomsframkallande agens inom vildsvinspopulationer och förhindra smittspridning till anda djurarter och grupper är; förhindra förflyttning av djur mellan olika områden, minska populationsdensitet, begränsa interaktioner mellan olika djurarter, samt en aktiv viltövervakning. Dessutom rekommenderas goda hygienrutiner vid hantering av livsmedel och slaktkroppar för minskad smittspridning till människa. Sammanfattningsvis så är vildsvin är en relevant riskfaktor för smittspridning av zoonoser, framförallt ur ett framtidsperspektiv. Dock saknas kunskap gällande patogenes, kliniska symptom, epidemiologi, samt kontrollmetoder och åtgärder för sjukdomar hos vildsvin.