Strongylus vulgaris och Anoplocephela perfoliata : påverkan på hästens gastrointestinalkanal

Abstract: Strongylus vulgaris (stora blodmasken) och Anoplocephala perfoliata (bandmask) är två av hästens betesburna inälvsparasiter. Infektion med dessa förknippas ofta med ohälsa och gastrointestinala besvär hos hästen. För att minska parasitbördan och undvika resistensutveckling tillämpas idag en selektiv avmaskningsstrategi i Sverige. Det innebär att behandling med anthelmintika endast ska ske vid bekräftad parasitinfektion. Idag analyseras äggförekomst i träckprov för att detektera förekomst av A. perfoliata. men än finns ingen helt tillförlitlig metod för att kvantifiera antalet bandmaskägg. För detektion av S. vulgaris krävs förutom träckprov, en tidskrävande odling av äggen till larvstadium L3, för korrekt diagnos. Gemensamt för de båda parasiterna är att det ännu inte finns någon rapporterad resistens mot anthelmintika. Larvstadier av S. vulgaris migrerar från tarmen till Arteria mesenterica cranialis och dess förgreningar. Obduktionsfynd visar att larvernas vandring skapar en lokal inflammation i blodkärlen, kallad verminös arterit. Skador på kärlens endotel kan ge upphov till trombbildning, vilket har setts orsaka ischemiska skador på hästens tarm. A. perfoliata orsakar problem i övergången mellan ileum och cecum, där vuxna maskar ger upphov till en lokal inflammation. Bandmaskrelaterade skador bekräftas förvärras med infektionens intensitet, vilket ger upphov till olika grader av enterit. Parasitförekomst är vanligt hos betande hästar och kolik är ofta ett multifaktoriellt orsakat tillstånd. Det råder därför delade meningar om eller hur de båda parasiterna ger upphov till kolikbesvär hos hästen. En studie har dock lyckats hitta ett samband mellan ischemisk kolik och infektion med S. vulgaris. Andra forskare har även funnit ett samband mellan spasmodisk kolik och ileumförstoppning vid hög förekomst av A. perfoliata. Det finns brister i dagens diagnostiska metoder då infektion med S. vulgaris eller A. perfoliata ska bekräftas och det blir ett problem då sambandet mellan kolik och parasitinfektion ska studeras. Det faktum att det inte är möjligt att kvantifiera antalet bandmaskägg, samt att det vid identifiering av S. vulgaris inte är möjligt att detektera patogena larvstadier, har gjort att nya analysmetoder har beprövats. Användning av serologiska tester och indirekt ELISA är nyutvecklad diagnostik som än inte används frekvent i praktiken. Vid parasitinfektion sker ett immunologiskt svar i form av IgG(T)-antikroppar hos hästen. Det är idag möjligt att mäta hästens IgG(T)-nivåer vid infektion med både S. vulgaris och A. perfoliata. I ett fåtal studier har forskare lyckats identifiera och kvantifiera tidiga larvstadier av S. vulgaris samt antalet vuxna A. perfoliata med hjälp av indirekt ELISA. Än behöver metoden utvecklas, men den tros vara ett viktigt kliniskt verktyg för att detektera parasitförekomst i framtiden. Syftet med litteraturstudien är att undersöka hur S. vulgaris och A. perfoliata påverkar hästens gastrointestinalkanal och om det finns något samband mellan infektion med respektive parasit och kolik. Litteraturstudien syftar också till att undersöka vilka diagnostiska metoder som finns tillgängliga för att utreda ett eventuellt samband mellan kolik och parasitinfektion.