Kullstorlek hos hund som ett mått på fertilitet

Abstract: Hundar blir könsmogna vid 6–12 månaders ålder och tiken genomgår sin brunstcykel cirka två gånger per år. Om hon då blir dräktig är hon det i 63±5 dygn och får i genomsnitt 2–9 valpar per kull, men betydligt större kullar har fötts. Det biologiska syftet med att en tik blir dräktig är att föra hanens och tikens genetiska material vidare och säkra artens överlevnad. Hundens reproduktion skiljer sig från övriga djurslag på flera sätt, bland annat genom att gulkroppen kvarstår och utsöndrar progesteron oavsett om tiken blir dräktig eller inte samt en förmåga att avlossa fler än ett ägg per äggblåsa, så kallade polyoocytfolliklar. Fertilitet hos hund beror på flera olika faktorer och ett mått på fertilitet är kullstorlek. Kullstorlek beror i första hand på tikens förmåga att avlossa ägg i samband med hennes ägglossning. Tiken avlossar flera ägg under varje brunstcykel och i regel blir varje ägg en ny individ. På senare år har ett flertal studier gjorts för att försöka klargöra vilka andra faktorer, utöver ägglossningen, som påverkar kullstorleken. Dessa är indirekta fysiologiska faktorer så som ålder, kullnummer, genetisk kullstorlek, födelsevikt, dräktighetslängd, spermakvalitet, inavel, rasstorlek och parningspåverkan. Syftet med den här litteraturstudien är att undersöka en del av de faktorer som kan påverka kullstorleken och vad de har för betydelse för fertiliteten. Störst påverkan på kullstorleken har tiken: tikens ålder, rasstorleken, parningssätt (naturlig parning eller insemination, antal parningar/inseminationer och parningstidpunkt) samt inavel (både valparnas inavel och tikens inavel). Påverkan på kullstorleken från hanhundens spermakvalitet var i stort sett obefintlig oavsett vilka variabler som togs med, där såg endast samband med dräktighetsresultat, det vill säga om tiken alls blev dräktig. Dock sågs ett tydligt samband mellan hur parningen gick till och kullstorleken, där en naturlig parning gav överlägset bäst dräktighetsresultat och kullstorlek. Den faktor som kan påverkas av uppfödarna är inavel och forskarna såg i ett flertal studier en minskning av kullstorleken för varje ökande inavelsgrad. Man såg också att det inte spelade någon roll om det var gammal eller ny inavel, vilket talar för en ännu viktigare påverkan då det inte går att räkna bort den gamla inaveln utan påslaget av den nya inaveln kommer att slås ihop med den gamla. Vid en minimering av den ökande inavelsgraden kan man således minska effekten på kullstorleken och därigenom på fertiliteten.