Lekmiljöer formar framtida generationer : en undersökning kring utvecklande lekmiljöer och förskolegårdar i ett Uppsala som förtätas

Abstract: Denna uppsats avser att, genom en litteraturgenomgång, genomförda intervjuer och påföljande analys, undersöka hur lekmiljöer bör utformas för att öka möjligheten för barn i förskoleåldern att utvecklas och lära. Intervjumaterialet är insamlat från pedagoger som jobbar på förskolebussarna, ett koncept där Uppsala kommun tillhandahåller bussar designad att fungera som en vanlig förskola som kan ta barnen till skogsområden eller lekmiljöer i och utanför staden. Idag finns det sju förskolebussar som tilldelas till de förskolor som har högt tryck på platser. Pedagogerna kopplade till förskolebussen bestämmer destination utifrån läroplan och barnens önskemål. Vi ansåg att valet av destination var talande för vad som saknas på förskolegårdar. Ett teoretiskt koncept med utgångspunkt i affordance som teori används som ett verktyg för att undersöka frågeställningen. Analysmaterialet leder till en diskussion där insamlat material från litteratur och intervjuer jämförs, vägs mot Uppsala kommuns riktlinjer, och slutligen vad det kan innebära för en praktiserande landskapsarkitekt som utformar lekmiljöer för barn. Vikten av naturkontakt och en rymlig yta identifierades som två huvudfaktorer som spelar stor roll i skapandet av utmanande och lärorika lekmiljöer som stimulerar fysisk aktivitet positiv utveckling. Detta följs av diskussion om riskerna som förtätning medför och vilka konsekvenser det riskerar få för barns utveckling. Kritik riktas mot Uppsala kommuns riktlinjer, som genom dess formulering, kan kringgås och inte ställer tillräckligt höga krav på förskolegårdarna. Slutligen avhandlas hur landskapsarkitekten kan vara en ambassadör för barns rättigheter till lek i samhället.