Plantors och träds tillväxt efter schackrutehuggning och i konventionellt trakthyggesbruk

Abstract: Eftersom hållbart skogsbruk innebär att man i skogsbruket tar lika stor hänsyn till de ekologiska och sociala aspekterna som de ekonomiska är det viktigt att utvärdera alternativ till det konventionella trakthyggesbruket för att säkerställa att alla värden i skogen uppnås. Ett så kallat schackrutesystem, eller Chequered-Gap-Shelterwood-System (CGS-system), är ett system där träd avverkas i mindre luckor som sedan alterneras med motsvarande skärmställningar. Detta skapar ett tvåskiktat bestånd med schackrutemönster. CGS-systemet är ett skötselförslag där fördelarna från både trakthyggesbruk och kalhyggesfritt skogsbruk eventuellt skulle kunna kombineras. Målet med denna studie är att utvärdera tillväxten av plantor och träd i CGS-system. Mer specifikt undersöktes tillväxtskillnader 1) på beståndsnivå med olika avstånd från kanten mellan lucka och skärmställning och 2) mellan norr- och söderläge samt på 3) systemnivå mellan CGS-systemet, med och utan kantzon (0-5 m från kanten mellan lucka och skärmställning), och referensytan. I denna studie undersöktes detta i två schackrutehuggna talldominerande bestånd på Kulbäckslidens försökspark i norra Sverige. De schackrutemönstrade bestånden består av totalt 20 stycken 30 x 45 m stora rektanglar varav de sex centrala rektanglarna användes för studien. Referensytor är anlagda på ett hygge intill de två CGS-systemen och förväntas skötas som trakthyggesbruk. Både CGS-systemen och referensytorna har planterats med tall (P. sylvestris L.) och gran (P. abies L. Karst.) under våren 2005. Eftersom det inte finns några referensytor anlagda för skärmställningarna i CGS-systemen har beståndsdata från innan CGS-systemen anlades använts i Heureka BeståndsVis för att simulera beståndens tillväxt. Dataanalyser med ett 95 % konfidensintervall har utförts med inventerat datamaterial från 2005-2013 varpå Tukey´s test använts för att bekräfta resultatens gruppering. Variansanalysen General linear model (GLM) har också utförts. Resultaten visade överlag att kantzonerna i CGS-systemen hade en negativ inverkan på plantornas tillväxt och en positiv inverkan på skärmträdens tillväxt. En något bättre tillväxt kunde utskiljas i de nordliga delarna av luckorna och skärmställningarna än i de södra. Effekten avspeglade sig även på systemnivå där plantorna överlag hade en sämre tillväxt i CGS-systemen medan skärmträden hade en bättre tillväxt. I de fall där plantorna och skärmträden hade en motsvarande tillväxt i centrumzonen som på referensytan kan man anta att det inte finns någon nedsättning i virkesproduktion som talar emot att CGS-systemet skulle kunna användas istället för ett trakthyggesbruk med hänsyn till den period som analyserats. Detta förutsatt att plantornas försämrade tillväxt i kantzonen vägs upp av den förbättrade tillväxt de har som skärmträd. I det avseendet verkar gran vara mest lämpligt att använda i ett CGS-system då både plantorna och skärmträden hade en minst lika bra tillväxt i centrumzonen som på referensytorna i båda bestånden.