Kan fysisk aktivitet påverka de aptitreglerande signalsubstanserna ghrelin, leptin och adiponektin hos häst?

University essay from SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

Abstract: Djuren har ett starkt födosöksbeteende och evolutionärt är detta mycket viktigt för artens och individens överlevnad. För att kunna reproducera sig, växa, försvara sig eller fly krävs att kroppen har tillräckligt med energi och djuret måste därmed söka föda. Aptit och födosök regleras av många mekanismer i kroppen. De främsta aptitreglerande signalsubstanserna som frisätts perifert i kroppen och som styr om ett djur är hungrigt eller mätt, är ghrelin och leptin. Adiponektin är en substans som styr insulinkänsligheten i kroppen och därmed hur väl glukos kan tas in i cellerna och omvandlas till energi. Dessa tre signalsubstanser är huvudfokus i denna litteraturstudie. Ghrelin är ett hungerstimulerande hormon som utsöndras från magsäcken. När det utsöndras går det ut i blodet och till hjärnan där det stimulerar den neuroendokrina substansen neuropeptid Y (NPY) i hypotalamus. NPY är i sin tur en starkt stimulerande signal för aptit. Ghrelinet inhiberar även den neuroendokrina substansen melanocyt-stimulerande hormon (MSH) i hypotalamus. MSH är en stark aptitinhiberande substans centralt i hypotalamus. Leptinet utsöndras från fettväven och är en signalsubstans för mättnad eftersom det inhiberar NPY och stimulerar MSH i hypotalamus. Det reglerar mättnad genom att frisättas när djuret har ätit nog med föda. Dessutom frisätts det mer leptin ju mer fettvävnad som djuret har och detta fungerar som en negativ feedback på födointag för att förhindra att djuret äter mer än det behöver. Adiponektin reglerar, som nämnt ovan, insulinkänsligheten, och därmed hur glukos tas upp i kroppen genom att göra kroppens celler mer känsliga för insulin. Det frisätts, precis som leptinet, från fettväven. Det finns många faktorer i kroppen som kan påverka dessa signalsubstansers frisättning och verkan. En frågeställning i regleringen av dessa signalsubstanser är om fysisk aktivitet kan påverka dessa substanser på något sätt. Enligt denna litteraturgranskning över ämnet verkar fysisk aktivitet ha en betydelsefull roll i hur dessa substanser frisätts i kroppen hos hästar och människor. Den fysiska aktiviteten har inte någon direkt inverkan på dessa signalsubstanser. Däremot efter den fysiska aktiviteten under en direkt efterföljande viloperiod sker olika förändringar av koncentrationerna av leptin och ghrelin. Ghrelinkoncentrationen i blodet ökade efter 12 timmars viloperiod och leptinkoncentrationerna minskade efter 24-48 timmars viloperiod direkt efterföljande en fysisk aktivitet. Några förändringar av adiponektinkoncentrationen har inte setts varken under den fysiska aktiviteten eller under den direkt efterföljande viloperioden. Även om det visats att fysisk aktivitet påverkar leptin och ghrelin indirekt är det svårt att dra någon slutsats om huruvida aptitregleringen centralt faktiskt påverkas hos hästar och hur de upplever att en fysisk aktivitet påverkar deras aptit.

  AT THIS PAGE YOU CAN DOWNLOAD THE WHOLE ESSAY. (follow the link to the next page)