Larvterapi : ett bättre alternativ än konventionella metoder?

Abstract: Sårläkningens grundprinciper finns dokumenterat sedan flera tusen år tillbaka. Många metoder som användes då är idag föråldrade men det finns substanser som moderniserats och förfinats, som t.ex. honung. Med introduktionen av antibiotika och massframställningen av penicillin på 1940-talet glömdes många gamla sårläkningsmetoder bort. En av dessa metoder var larvterapi som finns beskrivet i detalj av en amerikansk läkare på 30-talet. Enligt läkaren verkade larverna lovande i behandlingen av nekrotiska sår men metoden hann inte få genomslag innan penicillinet stal rampljuset. Nu på senare tid har antibiotikaresistens hos bakterier uppmärksammats och man fruktar dagen då antibiotika inte längre har någon avdödande effekt. Multiresistenta bakterier är inget skämt. Nya läkemedel är komplicerat att framställa vilket gör att man försöker minska användningen av dem och på så sätt minska resistensutveckling. Alternativa behandlingar är eftersökta och larvterapi har många förutsättningar att vara en av dem. Med tanke på resistensläget och att sårläkning med konventionella metoder inte alltid är optimal väcks frågan om det finns alternativ som är bättre, exempelvis larvterapi. Forskning om verkningsmekanismer, jämförande studier och rapporter om kliniska fall stödjer resonemanget om att hydrogel, en konventionell metod, i vissa aspekter är sämre än larvterapi. Hydrogelen hjälper endast till genom att luckra upp nekrotisk vävnad och stimulera bildandet av bindväv. Larvernas utformning och utsöndring påverkar många fler ingående komponenter i sårläkningen. Debridering sker både mekaniskt med munkrokar och hårdheter längs kroppen och kemiskt med enzymer. Desinficering sker genom att larverna käkar upp patogener och avdödar de med antibakteriella substanser i magtarmkanalen. Sekretet som utsöndras minskar även inflammation och stimulerar sårläkning, där vissa beståndsdelar påvisats vara allantoin och MAE-P6. En annan fördel som larverna har är den relativt låga kostnaden och simpla framställningen. Nackdelar är det korta bäst före-datumet och ovana hos utövarna som leder till felaktig applicering eller att djur lyckas få av förbanden. Det lilla utbudet på noggranna och omfattande studier gör det svårt att med säkerhet bedöma larvernas användbarhet. Dock visar många av de studier som finns att larvterapi i mångt och mycket är bättre än konventionella metoder när det kommer till debridering och tid till såret börjar läka. Mer forskning behövs, i synnerhet på de antibakteriella och anti-inflammatoriska substanserna som är medverkande skäl till larvterapins framgång.