Vad kan djurs empatiska förmåga innebära för vårt omsorgsetiska ansvar?

University essay from SLU/Dept. of Animal Environment and Health

Abstract: Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka om djur kan känna empati och att utforska vad det kan innebära för djurs förmåga att känna lidande. I omsorgsetikens anda diskuteras sedan vilken betydelse detta skulle kunna ha för vårt moraliska ansvar gentemot djuren, inom alla sfärer av djuranvändande. Huvudtanken inom omsorgsetiken är att individer till olika grad är beroende och oberoende av varandra, där den som står i en maktposition över någon annan ska värna om och främja den andres egenintressen och syften när denne själv inte kan det i tillräcklig utsträckning. Vi har en maktposition över djuren liknande den maktposition vi vuxna har gentemot våra barn, då djur liksom barn tycks vara kännande individer utan makten att påverka sin egen välfärd fullt ut. Här väcks därför även diskussionen om hur vårt moraliska ansvar för våra barn kan vägleda oss när det gäller vilket moraliskt ansvar vi bör ta för våra djur. En rad studier visar tydliga tecken på empatisk förmåga hos såväl barn som hos elefanter, schimpanser, hundar och råttor. Exempelvis har signifikanta likheter i empatisk förmåga mellan barn och schimpanser påvisats, där schimpanserna hjälpte varandra altruistiskt på liknande sätt som barnen hjälpte varandra. Detta tyder på att empatisk förmåga inte uppstått först hos människor utan kan gå tillbaka så långt som till den senaste gemensamma förfadern till människor och schimpanser. Känslan empati har enligt forskare haft en stor evolutionär roll, då empati öppnar möjligheten för en grupp att snabbt agera utifrån varandras känslor. Detta har stor betydelse i såväl sociala interaktioner som för hela gruppens överlevnad och syften. Utifrån de olika nivåerna av empati, kan vi dra slutsatsen att en individ med empatisk förmåga per automatik har lidandeförmåga. Dessutom ökar förmågan att känna empati antalet sätt att känna lidande på. Det är allmän norm att vuxnas egna intressen inte ska gå före våra barns upplevelser av lidande. En bedömning utifrån barnets behov vägs ständigt mot det sunda förnuftet för att skapa en relation och vardag som fungerar, där den vuxna alltid har makten. Ett omsorgstänk präglar varje dag i en förälders liv. Då även djur med stor sannolikhet kan uppleva lidande och andra känslor, och då vi står i en maktposition även gentemot dem, bör omsorg prägla relation och vardag även mellan människa och såväl tama som vilda djur i de fall vi interagerar med varandra. Kanske kan vi aldrig ta ett fullt omsorgsetiskt ansvar med innebörden att vi alltid agerar på ett sådant sätt att våra handlingar aldrig hotar något djurs välfärd eller intresse, då vår art trots allt konkurrerar med andra arter om både yta och tillgångar på vår planet. Men med en omsorgsetisk grund skulle vi kunna värna om andra arter mycket mer än vi gör idag, liknande det sätt vi värnar om våra barn. Inte trots att vi har maktpositionen, utan tack vare att vi har den.

  AT THIS PAGE YOU CAN DOWNLOAD THE WHOLE ESSAY. (follow the link to the next page)