Assessment reliability of infraposition of implant supported maxillary incisors. A study using three different methods.

Abstract: Syfte: Att utvärdera reliabiliteten för bedömning av infraposition av implantatförankrade incisiver i överkäken för två tidigare beskrivna metoder och en ny metod. Material och metod: I studien ingick 11 implantatstödda singelkronor i överkäkens framtandsområde från 10 patienter. Studiematerialet omfattade studiemodeller, intraorala kliniska fotografier periapikala röntgenbilder från baseline och uppföljning. En radiologisk metod, ett estetiskt index och en ny metod som använde kliniska fotografier och studiemodeller, användes för att utvärdera infraposition. Sex observatörer, en oral radiolog, en parodontolog/protetiker och fyra tandläkarstudenter utförde bedömningar med samtliga metoder vid två tillfällen. Inter- och intraobservatörs-överensstämmelsen analyserades med hjälp av Cohen’s kappa, viktat kappa, IRR och ICC. Resultat: Högst intra-observatörsöverensstämmelse erhölls då nya metoden användes (ICCmin-max 0,760-0,910) och lägst med radiologiska metoden (ICCmin-max 0,073-0,830). Inter-observatörsöverensstämmelsen var högst då den den nya metoden användes (ICC 0,67) och lägst avseende estetiskt index (viktat kappa 0,234). Utifrån vårt resultat hade specialisterna högre överensstämmelse med varandra jämfört med studenterna för den radiologiska metoden medan studenterna hade högre överensstämmelse med det estetiska indexet. För den nya metoden var jämförelse mellan observatörsgrupperna ej möjlig pga att data saknades. Slutsats: Vårt resultat indikerar att de tidigare beskrivna metoderna har låg reliabilitet, framförallt mellan observatörerna. Dock visar den nya metoden hög reproducerbarhet och därmed är reliabiliteten mycket god. Därför kan nya metoden passa för att mäta graden av infraposition hos implantatförankrade maxillära incisiver. Huruvida uppmätt infraposition är sannolik kan inte säkerställas med mindre än att en referensmetod finns att tillgå.