Användbarheten av inflammationsmarkören SAA som komplement vid kvarkadiagnostik

Abstract: Kvarka är en global bakteriell övre luftvägsinfektionssjukdom hos häst orsakad av bakterien Streptococcus equi (S. equi). Sjukdomen i sig är sällan livshotande för de hästar som drabbas men innebär ett lidande för djuren och den orsakar ofta stor skada. Dels i form av ekonomiska förluster för näringsidkare på grund av isolering, merarbete, sjukdomskostnader och bortfall av potentiell inkomst. Det innebär även psykosocial skada för den drabbade hästägaren då sjukdomen är mycket stigmatiserad bland hästfolk. Senare års forskning har visat att det finns subkliniska smittbärare i hästpopulationen och dessa bär på bakterien i sina luftsäckar och de utgör därmed en reservoar och smittorisk. Nuvarande gold standard för diagnostik av kvarka hos häst är med hjälp av Polymerase Chain Reaction (PCR) där man detekterar bakterie-DNA från provtagningsmaterialet. Dock är denna metod kostsam vid provtagning av flera hästar då både provtagningen och analysen är resurskrävande, och därför vore det intressant att hitta ett alternativt screeningtest för kvarka eller ett beslutsstödjandetest inför riktad PCR-diagnostik. Vid en kvarkainfektion förändras mätbara parametrar så som den vita blodbilden och olika inflammationsmarkörer utöver de kliniska sjukdomstecken som hästarna kan uppvisa i varierande grad. Denna studie ämnar undersöka hur inflammationsmarkören Serum Amyloid A:s (SAA) värde förändras över tid under pågående kvarkainfektion hos häst, om subkliniska smittbärare har förhöjda SAA-värden och om SAA-värdet kan användas prognostiskt eller för att bedöma graden av infektion. Insamlad data kom från en tidigare studie (Tscheschlok et al., 2018) av ett hundratal unghästar vid stuteri Lewitz i Tyskland. Hästarna undersöktes från oktober 2014 till och med mars 2015 under ett pågående kvarkautbrott. Resultaten från denna undersökning visar att det på gruppnivå finns ett samband mellan förhöjda SAA-värden och verifierad S. equi infektion i den akuta sjukdomsfasen. SAA-värdet var inte förhöjt hos de subkliniska smittbärarna och kan därmed inte användas i screeningsyfte för att hitta dessa individer. Normalt SAA-värde kan inte utesluta en pågående kvarkainfektion men ett högt SAA-värde kan användas som ett beslutsstöd för riktad PCR-diagnostik vid en kvarkamisstanke eller vid screening under ett pågående utbrott. Denna studie kunde inte visa att SAA-värdet gick att använda för att uttala sig om prognos eller bedöma den kliniska graden av infektion vid kvarkainfektion.