I vilken omfattning sker spannmålskonservering med propionsyra? : en intervjustudie med lantbrukare i Västerbottens län

Abstract: Spannmål kan konserveras genom att sänka vattenhalten, sänka temperaturen, hindra syretillförsel eller att tillsätta konserveringsmedel. I dag är att sänka vattenhalten, det vill säga torkning den vanligaste metoden men ska spannmålen användas till djurfoder är torkning inget krav utan då finns det olika metoder till att lagra den fuktig. Man kan identifiera främst tre olika metoder för att lagra spannmål otorkad. Dessa är syrakonservering, krossensilering och gastät lagring. Syrakonservering innebär att syra, i huvudsak propionsyra eftersom myrsyra inte får användas till spannmål, tillsätts till hela (okrossade) kärnor, vilken konserverar spannmålen så den sedan kan lagras i aeroba förhållanden i upp till ett år. Krossensilering och gastät lagring bygger på att spannmålen konserveras anaerobt, utan lufttillträde. Vid krossensilering används oftast en traktordragen maskin med tratt, i vilken man tippar spannmålen som krossas och sedan trycks den in den i en plastslang som sitter veckad på maskinen. Ofta tillsätts propionsyra vid inläggningen för att hjälpa pH-sänkningen. Spannmål avsedd för krossensilering tröskas med fördel vid högre vattenhalter, 30 – 40 %, vilket krävs för att få en bra ensileringsprocess. För syrakonservering och gastät lagring kan spannmålen med fördel skördas vid mer normala vattenhalter. Gastät lagring sker i speciella silos där spannmålen transporteras med elevatorer och skruvar och vid syrakonservering styr vattenhalten vilken mängd syra som används. Undersökningen har gått ut på att ta reda på i vilken omfattning propionsyra används till spannmålskonservering i Västerbottens län. Genom att ta kontakt med återförsäljarna i länet så kom det fram att 34 personer/företag köpt syra de senaste två åren och av detta kan man dra slutsatsen att ungefär 12 % av länets spannmålsodlare lagrar spannmål på gården med propionsyra som konserveringstillsats. Den andra delen av studien gick ut på att 7 av dessa slumpmässigt valdes ut och blev tillfrågade att svara på frågor med syftet att ta reda på både vilket system för spannmålskonservering de använde sig av, hur det tillämpades och även vad de tyckte var de största styrkorna och svagheterna. De allra flesta krossensilerade spannmål i slang men en av de tillfrågade lantbrukarna krossensilerade den i tornsilo i stället. Bland de som krossensilerade i slang var det skilda erfarenheter och strategier. Syradoserna varierade mellan 3 och upp till 10 liter/ ton. En del spädde ut den med vatten för att få en bättre fördelning av lösningen i spannmålen. Målmedelvattenhalt vid skörd för konservering i systemet var också något som varierade stort, mellan 18 och 35 % men detta kan till viss del kanske förklaras av varierande noggrannhet vid de högre vattenhalterna på de vattenhaltsmätare som används. De flesta använde inte metoden året runt utan siktade på att ta slut på spannmålen under våren. Fåglar och smågnagare var problem som samtliga tampades med men även att det är arbetskrävande att både lägga in och ta ut spannmålen ur slangarna. En tyckte dock att det var rationellt och effektivt eftersom den redan är krossad vid inläggningen. I överlag var alla utom en nöjda med det system de hade förutom en gård som detta år i stället valt att sälja sin spannmål.