Jakt och slakt av hägnat vilt

Abstract: Jakt och slakt av hägnat vilt är ett studentarbete skrivet med fokus på välfärd vid jakt och slakt, men arbetet tar även upp aktuell information kring antal hägn och vanligaste djurslaget i Sverige idag. Information att tillgå om detta ämne är sparsamt och statistiken med avseende på antal hägn uppdateras ständigt. I Sverige har vi idag över 260 aktiva hjorthägn och ännu fler hägn som håller andra djurslag. Vilthägn kan användas för flera olika ändamål och ger därför ett brett spektrum av hägntyper i olika länder. Som hägnhållare är det viktigt att tänka på att hägnet är korrekt utformat för att passa det djurslag som ska hållas. Djuren ska dessutom ha daglig tillsyn och stödutfodring om detta behövs. Vissa typer av hägnat vilt såsom hjort, mufflon och älg, ingår dessutom i tuberkulosprogrammet. Programmet är obligatoriskt och innebär att länsstyrelsen utför kontroller, att journalföring och årsrapporter görs om hägnet för att kunna spåra eventuell smitta samt att besiktning vid slakt utförs med avseende på tuberkulossymtom om köttet är ämnat för försäljning. Syftet med hägn kan exempelvis vara köttproduktion. Hägnat vilt kan även betraktas som frilevande vilt, vilket innebär att det får jagas enligt bestämmelserna i jaktförordningen. Regelverket kring hygien och besiktning av köttet styrs av huruvida hägnhållaren ska konsumera köttet i det egna hushållet alternativt leverera små mängder kött direkt till konsument och detaljhandel eller om hägnhållaren ska sälja köttet vidare. Vid jakt/slakt för eget bruk krävs ingen officiell besiktning men om köttet ska ut på marknaden gäller samma hygien- och besiktningskrav som för motsvarande tamboskap. Dessutom krävs ett intyg från jägaren/skytten på att djuret inte visat tecken på sjukdom om viltet jagats. Vid slakt kan djuret antingen slaktas i hägnet eller transporteras till ett slakteri på annan plats. Sådan transport är ett stressmoment som påverkar djurvälfärden. Att hägnat vilt transporteras till slakt är ovanligt i Sverige och den mesta slakten sker i hägnet. Djuret fixeras och bedövas med bult, el eller kulvapen och därefter sker avblodning följt av besiktning. Vilket avlivningssätt som föredras ur en välfärdssynpunkt beror mycket på jägaren/slaktaren och hur denne utför jakten/slakten. Risken för skadeskjutning är stor vid jakt men om allt går som det ska kan jag tycka att detta är den minst stressande metoden då djuret slipper hanteras, eventuellt transporteras och fixeras. Slakt är däremot en mer kontrollerad metod och risken för att något ska gå fel är mindre eftersom miljön är mer kontrollerad och förhoppningsvis välanpassad till djurslaget. Vilt kan dessutom hållas i hägn för utsättning. Vidare kan sådana djur sättas ut av olika anledningar, som exempelvis för bevarande av arter, förstärkning av populationer eller för jakt. I Sverige sätter vi ut fasan, rapphöna och gräsand för jakt.