Toxoplasma gondii som orsak till beteendeförändringar hos människa

Abstract: Toxoplasma gondii är en obligat intracellulär parasit med kattdjur som huvudvärd och de flesta varmblodiga djur, inklusive människa, som mellanvärd. I mellanvärden bildas vävnadscystor, främst i nerv- och muskelceller, innehållande långsamt delande bradyzoiter. Smittan sprids framför allt via föda kontaminerad med oocystor från kattens faeces, otillräckligt upphettat kött innehållande infektiösa vävnadscystor eller via kongenital överföring. Infektionen är livslång och det har länge antagits att endast immunsupprimerade individer och gravida kvinnor uppvisar allvarliga kliniska symptom. Studier som visat beteendeförändringar hos infekterade immunkompetenta möss har dock lett till forskning gällande eventuella beteendeförändringar hos människa orsakade av T. gondii. Infektion med T. gondii har associerats med förändringar i den kemiska sammansättningen i hjärnan. I celler infekterade med T. gondii har ökade nivåer av dopamin samt ett, för dopamin, hastighetsbestämmande enzym setts. Även sänkta nivåer av tryptofan (vilket försvårar överlevnad för T. gondii) har visats. En normal nivå av tryptofan är nödvändig för syntesen av serotonin och låga nivåer kan således leda till sänkta nivåer serotonin. Obalanserade nivåer dopamin kan kopplas till schizofreni och sänkta nivåer serotonin har kopplats till bl.a. depression och aggression. Dessa mekanismer antas vara möjliga orsaker till de beteendeförändringar som studier kunnat visa hos infekterade människor. Ett flertal studier kan visa ett samband mellan schizofreni och latent toxoplasmos, men även kopplingar till självmord, självskadebeteende, personlighetsförändringar, samt försämrad reaktions- och koncentrationsförmåga har visats. Det senare antas vara en bidragande orsak till att infekterade personer i ett flertal studier visats löpa högre risk för trafikolyckor. Studier som undersökts i denna litteraturstudie visar ett samband mellan beteendeförändringar och nivåer av anti-T. gondii-IgG d.v.s. den kroniska formen av toxoplasmos. I flera studier har graden av beteendeförändringarna också visats öka med infektionens duration. Ett fåtal förändringar har kopplats till högre antikroppstitrar, vilket förekommer tidigt i infektionen eller om infektionen reaktiveras. Det senare anses dock vara mest sannolikt. Det mesta tyder på en association mellan T. gondii-infektion och beteendeförändringar, men huruvida orsaken är mekanismer i immunförsvaret eller hos parasiten själv är ännu inte klarlagt. Det är sannolikt en kombination mellan dessa två och mer forskning krävs för att klarlägga dessa mekanismer. Utökad forskning kan förhoppningsvis leda till utveckling av strategier för behandling av beteendeförändringar i kombination med T. gondii-infektion.