Kopparassocierad kronisk hepatit hos hund

Abstract: Kronisk hepatit är relativt vanligt förekommande hos hund och kan orsakas av många olika etiologier, varav en är förhöjd upplagring av koppar i levern. Koppar är ett essentiellt spårämne som intas med födan. Fysiologiskt sker den främsta kopparupplagringen i levern och kopparöverskott utsöndras främst från kroppen via gallan. Primär kopparackumulation i levern är ett patologiskt tillstånd som beror på en defekt kopparmetabolism, vilket leder till förhöjd kopparkoncentration i levern. Hur primär kopparackumulation orsakar inflammation och fibros i levern är inte helt klarlagt, men förmodas bero på att fria kopparjoner ger upphov till oxidativ stress, vilket inducerar inflammation och skadar omgivande vävnad. Förhöjd kopparackumulation kan också ske sekundärt till gallstas på grund av annan samtidig intrahepatisk eller extrahepatisk sjukdom. Kopparassocierad kronisk hepatit förefaller ha en viss raspredisposition och har bland annat setts hos bedlingtonterrier, labrador retriever, dalmatiner, dobermann, west highland white terrier och skyeterrier. Studier har visat att den genomsnittliga kopparkoncentrationen i levern har ökat över tid, både hos predisponerade och ickepredisponerade hundraser. I denna litteraturstudie redovisas vilka olika patofysiologiska mekanismer som ligger bakom kopparassocierad kronisk hepatit hos hund. Fokus kommer att ligga på möjliga bakomliggande etiologier samt eventuella skillnader mellan olika hundraser avseende patofysiologin. Bedlingtonterrier och labrador är de hundraser hos vilka mekanismerna bakom sjukdomstillståndet är mest studerade och till störst del klarlagda. En primär kopparackumulation förekommer hos båda raser, med en påvisad ärftlighet som förklaras av mutationer på flertalet olika gener. Dessa gener kodar för proteiner som deltar i eller påverkar kopparutsöndringen från levern till gallan och blodet. Hos dalmatiner och west highland white terrier talar resultatet av höga hepatiska kopparkoncentrationer och histopatologiska fynd i levern för att primär kopparassocierad kronisk hepatit förekommer även hos dem, men fler studier krävs för att förklara de bakomliggande mekanismerna. Bristen på studier gäller även för dobermann och skyeterrier, där de hittills publicerade studierna talar för att sekundär kopparackumulation förekommer hos dessa raser till följd av annan leverpatologi. Förutom primär och sekundär kopparackumulation till följd av reducerad kopparutsöndring, kan mängden koppar som intas via dieten vara en förklarande faktor till förhöjd kopparackumulation i levern. Framtida studier bör också försöka klargöra orsaken till ökningen av uppmätta medelkopparkoncentrationer i levern över tid hos både predisponerade och icke-predisponerade hundraser. .