Bevarande av sengångare (Bradypus variegatus, Choloepus hoffmanni, Bradypus pygmaeus)

Abstract: Sengångare är fascinerande djur som vi fortfarande inte vet särskilt mycket om. Deras popularitet i media har ökat markant de senaste åren, och många förundras över deras annorlunda beteenden och levnadssätt. Intresset för att ha en sengångare som husdjur ökar, liksom intresset hos turister att få träffa och röra vid en livs levande sengångare. På grund av detta finns det en stor marknad för illegal handel med sengångare i bland annat Colombia, där den illegala djurhandeln har beskrivits som den tredje mest lukrativa illegala verksamheten i landet; efter vapen- och droghandel. Det största hotet mot de flesta sengångararter är dock minskning av habitat. En av de viktigaste orsakerna till fragmentering av naturliga habitat är utbyggnad av vägar, vilket pågår ständigt i Latinamerika, där sengångarna lever. Städer och jordbruk expanderar hela tiden, vilket sker på bekostnad av naturskogen. Bradypus pygmaeus är en relativt nyupptäckt art, den är endemisk för ön Escudo de Veraguas utanför Panamas kust, och beskrevs som en egen art för första gången år 2001. Det finns väldigt lite kunskap om arten; särskilt populationsstorleken, dess föda och habitat är idag höljda i dunkel. Man befarar att det kan finnas så lite som ett 70-tal individer kvar på ön, men uppgifterna om populationen är för få och spridda för att ge en bra bild av artens nuvarande status. Arten är klassad som akut hotad på IUCN:s röda lista. I denna litteraturstudie belyses bevarandestatusen hos de idag levande sengångararterna, med tre arter i fokus; Bradypus variegatus, Choloepus hoffmanni samt Bradypus pygmaeus. Studien ger även en inblick i de bevarandearbeten som pågår idag, och undersöker vilka åtgärder som behövs för att säkra fortlevnaden av dessa arter. En slutsats av den här litteraturstudien är att betydligt mer kan göras för sengångarna än vad som görs idag. På grund av bristen på tillräcklig forskning på arternas populationsstorlek och distribution finns det risk för att populationer är på väg att dö ut, även om flera av arterna är listade som livskraftiga av IUCN. För att gå vidare med bevarandearbetet behövs i nuläget främst ett ökat skydd av ön Escudo de Veraguas för att åtminstone bibehålla populationsstorleken av Bradypus pygmaeus, medan mer forskning får leda vägen mot en hållbar plan för bevarande av arten. Ytterligare forskning behövs även på alla andra arter, och det vore önskvärt att fler organisationer börjar arbeta med ett tvådelat fokus så att både den individuella djurvälfärden och populationernas bevarande prioriteras. Framför allt är det otroligt viktigt att organisationer som arbetar för bevarandet av sengångarna fortsätter göra insatser för att öka kunskapen om dessa djur i samhället.