SARS-CoV-2 hos mink i Sverige : sammanställning och analys av övervakningsresultat från två säsonger

Abstract: SARS-CoV-2 orsakar sjukdomen covid-19 hos människor men kan även smitta från människor till vissa djurarter, däribland mink. Det finns erfarenheter från utbrott i minkbesättningar i flera länder som visat att smittspridningen bland minkar skett snabbt när smittan introducerats till en besättning, eftersom minkar är mycket mottagliga för SARS-CoV-2 samt lever under förhållanden av relativt hög djurdensitet på pälsdjursgårdar. SARS-CoV-2 har, precis som andra coronavirus, lätt för att mutera, vilket i kombination med minkens mottaglighet lett till att virusvarianter anpassade till mink uppkommit. Minkar har dessutom setts kunna smitta människor och föra över muterade varianter av viruset till personer i minkarnas närhet. Vissa minkvarianter har i in vitro studier setts potentiellt kunna uppvisa tendenser till att undvika neutraliserande antikroppar. I studier på populationsnivå över spridningen har resultaten visat att viss samhällsspridning av minkvarianter av viruset kunde ses i Danmark, men det skedde i begränsad omfattning. Spridningen av SARS-CoV-2 till minkar har konstaterats i flertalet länder, däribland Danmark och Nederländerna där myndigheterna i båda fallen valde att avliva alla minkar. Smittan har även kommit in bland minkar i Sverige, men här valde man att inte avliva avelsminkarna och införde ett tillfälligt avelsförbud. Samtliga minkproducerande länder i EU har infört övervakningsprogram för SARS-CoV-2 hos minkar. Sveriges övervakningsprogram är baserat på PCR och ELISA, där avlidna minkar skickats in till SVA och analyserats med PCR för virusförekomst, samt blodprover från levande minkar har analyserats serologiskt på SVAs mikrobiologiska laboratorium. Syftet för det här arbetet har varit att sammanställa och analysera resultaten från framför allt den serologiska övervakningen med ELISA för att studera hur minkarnas serologiska svar sett ut under SARS-CoV2 utbrotten i Sverige. Resultaten från både PCR och ELISA har delats upp i vardera 2 tidsperioder. Period 1 var under höst och vinter 2020/2021 (vecka 42–48 respektive 48–01), medan period 2 var under sommar och höst 2021 (vecka 29–42 respektive 22–45). Generellt ses för båda analysmetoderna en trend där andelen positiva prover minskat från period 1 till period 2. Även sett per gård har seroprevalensen hos minkarna på de flesta gårdarna minskat, endast en gård gick från 0 % till 53 % stickprovsprevalens av seropositiva minkar. Resultaten tyder på att vissa minkar behållit sina antikroppar från period 1 utan att ha återinfekterats, men att immuniteten samtidigt inte är tillräcklig för att säkert skydda mot återinfektion. 24 minkar valdes ut från en konstaterat återinfekterad gård för uppföljande provtagning och hos dessa sågs att antikroppstitrarna sjönk snabbt, under bara 9 veckor. Exakt vad det innebär för minkars långvariga immunitet mot SARS-CoV-2 är ännu oklart, fler studier behövs.