Late holocene dune activity at Sandhammaren, southern Sweden : chronology and the role of climate, vegetation, and human impact

Abstract: Populärvetenskaplig sammanfattning: De begravda jordmånsbildningarna vid Sandhammaren och Skanörs ljung, södra Sverige, är lokaliserade inom kustnära dynlandskap som har bildas i response till land-och havsnivåförändringar efter den sista istiden (efter ca. 10 000 år sedan). Jordmånerna är begravda av flygsand och karakteriseras av flera organiska lager med tillhörande urlaknings-och anrikningshorisonter. De har studerats med avseende på fossila pollen och markkemi (järn, aluminium, mangan, fosfor, kol och pH) i ett försök att uppskatta graden av urlakning och att utöka kunskapen om de bildande processerna d.v.s. klimat, vegetation och mänsklig påverkan. Genom att studera fossila pollen kan man bestämma den forntida vegetationen, d.v.s. vilka trädarter och vilka arter som ingick i markvegetationen vid tillfället för jordmånsbildningen. En jordmånsbildning representerar ett klimat som är kallare och fuktigare och har en högre grundvattennivå medan en period med dynbildning representerar ett varmare och torrare klimat med en lägre grundvattennivå. En kronologi upprättades för de organiska lagren med hjälp av AMS 14C datering. De kemiska resultaten visar att jordmånsbildningarna har utvecklat karakteristiska urlakning-och anrikningshorisonter och därmed någon grad av podsolering. Jordmånsprofilerna har bildats i ett Ljungheds-landskap, med en gles trädvegetation. Ljunghedarna vid Sandhammaren har bibehållits genom betning och bränder som en del av ett traditionellt landutnyttjande, vilket inte avtog förrän i början av 1900-talet och ledde till att skogen kunde återbildades. Tiden för jordmånsbildning vid Sandhammaren är uppskattad till mellan för ca. 2000 år sedan (eventuellt tidigare, ca. 2600 år sedan) och ca. 500 år sedan med mindre sanddrift för mellan ca. 1800-1400 år sedan (e.Kr. 250-550) och för ca. 900-700 år sedan (e.Kr. 1050-1250). Den mest omfattande dynaktiviteten ägde rum före ca. 2600 år sedan och efter ca. 500 år sedan (e.Kr. 1450) och speglar troligtvis de relativt varma och torra förhållanden som rådde i slutet av tidsepoken Subboreal, (för ca. 4000-2600 år sedan), och efter den kalla och fuktiga tidsperioden, den s.k. Lilla Istiden (1500-1800-talet). Perioderna med sanddrift för mellan ca. 1800-1400 år sedan och mellan ca. 1050-1250 e.Kr. motsvaras av en period med vattennivåsänkningar i södra Sverige, för ca. 1200-1800 år sedan, respektive av en varm period under Medeltiden, för ca. 1000 år sedan. Perioder med omväxlande dyn respektive jordmånsbildning har upptäckts i flera delar av Europa och diskuterats i forskningen om regionala klimatförändringar. Denna studie visar att jordmånsbildningen vid Sandhammaren initierades av klimatförändringar, från varma och torra till kalla och fuktiga förhållanden, medan Ljungheds-vegetationen för tiden med jordmånsblidning, bibehölls av människan. Under 1700- och 1800-talet var dynaktiviteten väldigt omfattande och orsakades av en kombination av klimatförändring och mänsklig påverkan.