Kommunikation i arbetet kring invasiva växter : fallgropar och förbättringspotential i kontexten ansvariga myndigheter, offentligt ägd mark och upphandlade skötselentreprenörer

Abstract: Invasiva främmande växtarter utgör ett stort hot mot biologisk mångfald världen över. Att hantera dem är en kostsam och komplex process med flera aktörer involverade. I Sverige har markägaren det juridiska ansvaret att på sin mark bekämpa invasiva arter reglerade av EU-förordningen (1143/2014). Detta gäller även mark ägd av kommuner och statliga verk. Delar av Sveriges offentliga mark sköts idag av skötselentreprenörer. Vi har studerat hur arbetet kring invasiva växtarter går till i Sverige genom att genomföra kvalitativa semistrukturerade intervjuer med representanter för Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, en länsstyrelse i Mellansverige, Statens Fastighetsverk, Trafikkontoret i Stockholm, Uppsala kommun samt två skötselentreprenörer med avtal att sköta offentlig utomhusmiljö. Syftet har varit att belysa fallgropar och förbättringspotential i kommunikationen gällande invasiva växtarter mellan dessa grupper av aktörer, samt inom deras interna arbete. För att uppfylla syftet har vi sökt svar på frågorna, (1) hur definierar de utvalda aktörerna invasiva växtarter och hur påverkar definitionen deras arbete, (2) hur upplever de utvalda aktörerna att arbetet med invasiva växtarter på offentlig mark fungerar idag när det kommer till samordning, kunskapsnivå, informationsspridning samt problematik kring bekämpningsåtgärder och (3) hur upplever de utvalda aktörerna att arbetet med invasiva växtarter på offentlig mark kan effektiviseras? Intervjuerna visar att flera aktörer har en avvaktande inställning till att agera i fråga om invasiva växtarter, då de upplever att det saknas riktlinjer eller är osäkra på vem som bär ansvaret för olika frågor. Det råder bland aktörerna olika sätt att värdera samt definiera invasiva växtarter, vilket leder till att hanteringen prioriteras på helt skilda vis. Det framkommer att en fallgrop i kommunikationen kring invasiva växtarter är att de ansvariga myndigheterna samt de offentliga beställarna saknar fullständig vetskap om vilken roll skötselentreprenörerna spelar i de miljöer där invasiva arter kan finnas. De saknar också full insikt i skötselentreprenörernas varierande/bristande kunskapsnivå gällande botanik och invasiva växtarter. Information och regelverk kommuniceras, riktas och anpassas därför inte till dessa entreprenörer och de skötselavtal som skrivs mellan beställare och entreprenörer blir alltför fåordiga och ibland helt verkningslösa. Större medvetenhet om denna grupp bland myndigheter och beställare samt ökad botanisk kunskap hos beställare och entreprenörer kan möjliggöra utökade krav i skötselavtalen samt välanpassade instruktioner och handlingsplaner. Vi, samt merparten av de intervjuade aktörerna, tror att en certifiering med tillhörande kunskapskrav, i framtiden kan hjälpa till att säkerställa rätt kompetens hos entreprenörerna och leda till ett effektivare arbete med invasiva växtarter.