Kullutjämning i smågrisproduktion, strategi, genomförande och effekt på smågrisars hälsa, tillväxt och överlevnad

Abstract: Trenden för Sveriges grisproduktion är att antalet grisproducenter minskar. För att öka konkurrenskraften i den svenska grisproduktionen, är en produktionseffektivitet och lönsamhet två viktiga parametrar. För detta är en minskad smågrisdödlighet viktigt. Smågrisdödligheten har blivit allt mer omdebatterad i svensk grisproduktion och uppmärksammad i media. I Sverige är smågrisdödligheten nästan 5 procentenheter högre än i andra EU-länder. En vanligt förekommande åtgärd för att öka smågrisöverlevnaden och tillväxten är kullutjämning. Vid kullutjämning flyttas smågrisar från en sugga till en annan. I det här examensprojektet undersöktes hur kullutjämning sker i Sverige och hur den bör ske för att få så hög överlevnad, tillväxt och hälsa som möjligt för smågrisarna. En enkät skickades ut till svenska smågrisproducenter, rådgivare och veterinärer med frågor om hur de kullutjämnar/rådgiver om kullutjämning. Dessutom gjordes en försöksstudie för att undersöka skillnader i smågrisars dödlighet, tillväxthastighet och hälsa mellan flyttade och icke flyttade smågrisar. Resultaten från enkätstudien visar att svenska smågrisproducenter flyttar flest smågrisar inom de första 48 levnadstimmarna. Vid kullutjämning beaktas olika faktorer, de tre faktorerna som beaktas mest är anpassning av kullstorleken, antalet spenar och antalet fungerande spenar hos suggan och den faktor som beaktas minst av producenterna är smågrisens kön. Det är lika många producenter som föredrar att flytta tyngre smågrisar som det är producenter som föredrar att flytta lättare smågrisar. I försöksstudien observerades ingen signifikant skillnad mellan icke flyttade och flyttade smågrisars tillväxthastighet, dödlighet och medicinering i den rutinmässiga kullutjämningen. Däremot observerades en signifikant påverkan av att lätta smågrisar har sämre tillväxthastighet, ökad dödlighet och medicinering fram till avvänjning, oavsett flyttade eller ej. Baserat på litteraturstudien, enkätstudien och försöksstudien kan ett antal praktiska råd ges. För att få så hög smågrisöverlevnad, tillväxthastighet och hälsa som möjligt hos smågrisarna bör företrädelsevis de tyngre smågrisarna med hög livsduglighet flyttas. Låt smågrisen dia råmjölk hos sin biologiska moder under de första 12 levnadstimmarna, men flytta smågrisen därefter inom de första 24 levnadstimmarna. Flytta smågrisarna till en nygrisad sugga. Om flyttningen sker senare är det viktigt att beakta att en spene som ej diats sinläggs efter ca 36 h. Tillflyttning av smågrisar efter 36 h, bör därför endast ske om en smågris dött i kullen eller om en smågris flyttats från kullen. En sugga får aldrig ha fler smågrisar än antalet fungerande spenar. Det är också viktigt att anpassa kullstorleken till suggans hälsotillstånd. Lätta smågrisar bör växa upp i mindre kullar med inte allt för stor viktspridning för att öka deras överlevnadschanser och avvänjningsvikt. Flytta dem till en sugga med kullnummer 1-3, med bra mjölkproduktion och fina spenar.