Clinical Assessment of Disturbed Central Pain Modulation in Orofacial Pain

Abstract: Syfte. Studiens syfte var att retrospektivt undersöka vilka kliniska variabler, bedömda under specialistundersökning av orofacial smärta, som kan förutsäga närvaro av en störd central smärtmodulering (DCPM). Material och metod. DC/TMD-data hämtades ur patientjournaler från 86 patienter som undersökts på Orofaciala smärtenheten på Malmö Universitet under perioden september 2012 till och med december 2013. Undersökta variabler omfattade smärtintensitet, smärtutbredning, smärtrelaterad nedsatthet, psykosociala variabler, refererad smärta samt kliniska fynd under somatosensoriska undersökningar. Baserat på denna data delades patienterna upp i en DCPM-grupp och en grupp utan DCPM. Allodyni, hyperalgesi, dysestesi, wind-up, regional/generell smärtutbredning samt eftersensation ansågs vara markörer för DCPM. Icke-parametriska statistiska analyser användes och en sannolikhetsnivå på P<0,05 ansågs vara signifikant. Resultat. Graden av ospecifika fysiska symptom och antalet refererande smärtor var signifikant högre i DCPM-gruppen. Den multivariata logistiska regressionen visade att ospecifika fysiska symptom, stress, smärtduration, smärtintensitet, smärtrelaterad nedsatthet, antalet refererande smärtpunkter, maximal gapning med och utan smärta, ångest samt antalet smärtinducerande käkrörelser var signifikanta marörer för DCPM (LR Chi2 = 26.89, p = 0.003, Pseudo R2 = 0.29). Slutsats. Denna studie indikerar att stress, ångest, smärtduration, smärtintensitet, smärtrelaterad nedsatthet, antalet refererande smärtpunkter, maximal gapning med och utan smärta samt antalet smärtinducerande käkrörelser är associerat med DCPM hos patienter med orofacial smärta.