Värmereducerande grönstrukturer : hur kan gröna strukturer användas för att lindra den urbana värmeöeffekten?

Abstract: Det här arbetet undersöker gröna strukturer som åtgärd för att motverka värmeöeffekten i svenska städer. Värmeöeffekten innebär att det urbana landskapets dygnsmedeltemperatur är högre än i omgivande ruralt landskap. Detta fenomen uppstår främst genom de byggda elementens materialegenskaper och avsaknaden av kylande vegetation i staden. Värmeöeffekten bidrar till värmerelaterad ohälsa hos stadens invånare och är ett potentiellt ökande problem i och med klimatförändringar, urbanisering och förtätningstrenden inom svensk stadsplanering. I arbetet identifierades gröna strukturer med dokumenterade effekter på den urbana värmeön. För att exemplifiera hur och till vilken grad dessa gröna strukturer är möjliga att applicera i urban miljö applicerades de gröna åtgärderna genom en skissartad gestaltning inom två områden av olika stadstyp i Uppsala. Åtgärderna analyseras för att, i den grad det är möjligt, kvantifiera de värmeö-reducerande effekterna. Arbetet lyfter också fram viktiga synergieffekter från de gröna strukturerna.