Från gestaltning till förvaltande av grönytor : hur hänger gestaltarens visioner ihop med förvaltarens rutiner?

Abstract: Det ligger ett stort fokus på att förtäta svenska städer vilket ökat pressen på stadens grönytor. Befintliga platser skall förvaltas för flera brukare och nya platser skapas, vilka sedan ska komma att förvaltas. Att planera, gestalta och förvalta stadens grönytor är en alltmer central uppgift för kommuner, bostadsföreningar och liknande organisationer som äger och förvaltar offentliga urbana platser. En kärnfråga är därför under vilka förhållanden en plats skapas och förvaltas. Det upplevs vara ett glapp mellan gestaltare och förvaltare, vilket möjligen påverkar kvaliteten av urbana grönytor. Centrala frågor är därför hur och utifrån vilket underlag platserna förvaltas? Får förvaltarna del av gestaltarens intentioner? Syftet med detta arbete har varit att undersöka hur relationen mellan gestaltning och förvaltande kan beskrivas utifrån ett förvaltningsperspektiv. För att besvara frågeställningarna har en dokumentanalys och intervjustudie genomförts. Resultatet visar att i de studerade organisationer där förvaltare och gestaltare endast har indirekt kontakt, har vision och målbeskrivning inte förmedlats alls. Studien visar att skötselplanen inte används av skötselpersonalen i någon av organisationerna då de anses för generella och personalen uppger att de redan besitter kunskap om hur skötseln ska bedrivas. I samtliga fall är handlingarna generella och skrivna av förvaltaren. För att förbättra kunskapsöverföring mellan gestaltare och utförare föreslås att en länk mellan gestaltare och förvaltningsansvarig möjliggörs. Rutiner inom förvaltningen, som morgonmöten en gång i veckan,kantydliggöraochöverförakunskapfrånförvaltningsansvarigtill skötselpersonalen. Skötselbeskrivningar föreslås vara produktbaserade med möjlighet för komplettering av platsspecifika tillägg och beskrivningar. Baserat på arbetet har jag funnit tre primärakonklusioner: 1. Det finns ett glapp mellan gestaltare och förvaltare, där förvaltandet upplevs sekundärt och underordnat gestaltandet. Det finns få kontaktytor i ledet från planering till förvaltande, och liten direkt kontakt mellan förvaltaren och gestaltaren. 2. Granskningen visar att skötselbeskrivningen är en handling som påverkar hur platser sköts, men som i realiteten sällan används på grund av att de anses vara för generella. Förvaltande utan skötselbeskrivning resulterar i skiftande resultat och sämre kvalitet på grönytorna på längre sikt. 3.Att se platsskapandet och förvaltandet som två skilda processer är inte ett förvaltningsmässigt hållbart sätt att arbeta på då det kan leda till att platser gestaltas och sedan långsamt förfaller under förvaltarens ansvar. De två processerna behöver kopplas ihop och förvaltandet bör tas i beaktande redan vid platsskapandet.