Vandra tryggt tillsammans : synen på deltagande och trygghet i trygghetsvandringen som planeringsmetod

University essay from SLU/Department of Work Science, Business Economics, and Environmental Psychology

Abstract: Medborgardeltagande lyfts fram som en central framgångsfaktor för hållbar stadsutveckling (Boverket, 2010b; Delegationen för hållbara städer, 2011) och forskning visar att den representativa demokratin behöver utvecklas för att kunna engagera fler personer såväl i den demokratiska processen i stort som i stadsutvecklingens demokrati (Lindholm et al., 2015; Listerborn 2015c, Demokratiutredningen, 2000). Hur detta bör göras är dock inte alltid tydligt. Den nationella trygghetsundersökningen från år 2014 visar att 15 % av de tillfrågade upplever otrygghet kvällstid i sitt bostadsområde (Brå, 2015). Upplevd otrygghet i ens närmiljö kan ses som en inskränkning av demokratiska och mänskliga rättigheter (Boverket, 2010a). Trygghetsvandring är en metod inom stadsplanering som arbetar med dessa två problembilder, dvs. medborgardeltagande och upplevd otrygghet. Studiens syfte är att fördjupa förståelsen kring trygghetsvandringen som metod samt lyfta fram och diskutera de föreställningar om medborgardeltagande och trygghet som metoden utgår ifrån. En fallstudie har genomförts över trygghetsvandringar i Malmö stad. Genom intervjuer och kompletterande dokumentanalys har slutsatser dragit om föreställningar om metoden. Utifrån främst två teorier; Arnsteins teori om medborgardeltagande (1969/2010) och Sandercock postmoderna planeringsteori (1998; 2003a; 2003b) har studiens empiri om trygghetsvandringar analyserats. Resultatet visar spänningar inom metoden angående begreppet trygghet i relation till byggd miljö, att medborgardeltagandet och dess inflytande många gånger är villkorat samt att vissa element av metoden kan ses som en postmodern planeringspraktik.

  AT THIS PAGE YOU CAN DOWNLOAD THE WHOLE ESSAY. (follow the link to the next page)